Trots att jag sitter på sätet allra närmast dörren är jag den som kommer av sist från bussen. Elva eftermiddagsbittra passagerare hinner pressa sig före och bilda en mur där det tydligen är omöjligt att släppa förbi någon fler, innan jag ens hunnit resa mig från min plats. HALLÅ, vad har ni så jäkla bråttom till, era svettiga, otrevliga och stressade idioter?!?

Fast, svettig är jag också. Efter timmar i en datasal utan luft. Utan att få någonting gjort. Jag stirrar på skärmen, men kommer på mig själv med att inte ens se vad det är jag stirrar på. Ord som bildar meningar, har jag skrivit dessa? Vad menar jag? Och vart var jag nu någonstans? Tankarna yr omkring, flyger iväg nånstans långt bort. Jag försöker släppa dem, börja om, f-o-k-u-s-e-r-a. Och så skriva, få ner något vettigt i den artikel jag haft framför mig hela dagen. Som inte ens liknar en artikel ännu. 

Det är måndag. Det är inte en så jättebra dag idag.