Min hatt den har tre kanter.
Det som var planerat att bli en soft myskväll övergick i spontan gårdsfest till närmare fem på morgonen. Maries grannar skulle, på grund av flytt, tömma barskåpen. Och visst ställde vi upp, vi är inte de som bangar. Man vill ju vara en god granne. Sista kvällen med gänget blev med andra ord en riktig sista kvällen med gänget. Ska det vaaa så ska det vaaa.
Medan vi struttade fram på Uppsalas gator övergick maj till juni. Juni är lika med sommarlov, sommarlov är lika med Luleå. Än så länge. För trots att det är med blandade känslor som jag imorgon hoppar på flyget norrut och lämnar allt fantastiskt som finns här, så toklängtar jag efter en tvåmånadersdos av Luleåliv. Även fast Stockholmslivet är det liv jag sedan dryga två år tillbaka lever och älskar att leva, så är Luleå fortfarande och föralltid Luleå. Och än så länge en nödvändig och livsviktig pusselbit i min långt-ifrån-vuxen-tillvaro.
Och när myggbetten kliar som mest, solbrännan bränner som värst och saknaden efter Stockholmslivet blir som störst så har jag ju ett gäng höjdpunkter att tänka tillbaka på. Nalletofflor i kylen, raklödder i munnen, koner i alla dess storlekar, knaaapriga nattmackor och korvar mellan fingrarna är bara några av dem. Fler finns det lagrat, både på bild och i minnet. Tack för i vår, tjejorna mina! Ni glänser. Och jag är oerhört lycklig över att vi är vi och att vi har varandra. Och, inte kan man väl vara annat än lycklig, när man har en kon på huvudet?
Medan vi struttade fram på Uppsalas gator övergick maj till juni. Juni är lika med sommarlov, sommarlov är lika med Luleå. Än så länge. För trots att det är med blandade känslor som jag imorgon hoppar på flyget norrut och lämnar allt fantastiskt som finns här, så toklängtar jag efter en tvåmånadersdos av Luleåliv. Även fast Stockholmslivet är det liv jag sedan dryga två år tillbaka lever och älskar att leva, så är Luleå fortfarande och föralltid Luleå. Och än så länge en nödvändig och livsviktig pusselbit i min långt-ifrån-vuxen-tillvaro.
Och när myggbetten kliar som mest, solbrännan bränner som värst och saknaden efter Stockholmslivet blir som störst så har jag ju ett gäng höjdpunkter att tänka tillbaka på. Nalletofflor i kylen, raklödder i munnen, koner i alla dess storlekar, knaaapriga nattmackor och korvar mellan fingrarna är bara några av dem. Fler finns det lagrat, både på bild och i minnet. Tack för i vår, tjejorna mina! Ni glänser. Och jag är oerhört lycklig över att vi är vi och att vi har varandra. Och, inte kan man väl vara annat än lycklig, när man har en kon på huvudet?
