Brudligan pa upptacksfard genom Vietnam
Sa har vart resesallskap aterigen bytts ut, och var restrio bestar nu enbart av tjejor. Och vad gora, om inte en massa tjejiga saker?! Som att shoppa fina saker i fina Vietnamesiska tyger, aka pa spa och skrubba oss med lera och mineraler, foljt av en heltjejkvall med rodvin och barfotadans i sanden pa Nha Trangs storsta beachparty.
En batutflykt som hette duga, med snorkling, floating bar och mangder av mat, hann vi aven med innan vi hoppade pa nattbussen norrut och lamnade Nha Trang.
Hoi An blev nasta stopp, en otroligt sot och mysig liten stad langs Vietnams kust. Har ar det shopping som galler, och inte vilken shopping som helst, utan skraddarsydd sadan. I stan finns namligen omkring 500 skraddare! Vi roar oss darfor for fullt med att sy upp fantastiska kjolar, klanningar, byxor och skor (ja, man kan faktiskt sy upp skor, speciellt designade efter ens egna fotter!)
Vi har aven bytt upp oss boendemassigt, och sover just nu pa resans hittills finaste hotell. Rena vita lakan, mjuka kuddar, varmvattensdusch, tv, gratis tandborstar, tvalar och kammar... Och bast av allt; AC, swimmingpool och gratis frukost! Snacka om lyx for den slitna och smutsiga backpacker man forvandlats till, som har vant sig vid att noja sig med en hard sang att sova i. Men, vi tyckte helt enkelt att vi fortjanade lite bekvamligheter sa har mellan vara tva langa bussresor. Tankte dessutom lyxa till det med en omgang massage nu i eftermiddag. Imorrn hoppar vi pa bussen igen, for en 29-timmarsbussresa som ska ta oss upp till Hanoi.
Sa dags for lite Vietnam i bilder:
Underbar gor-din-egen-drom-glass-buffe, sista kvallen i Kambodja.
Lerbad pa ett spa i Nha Trang.
Vi designade var egen pizza pa stans basta pizzeria.
Ingredienser? Skinka, svamp, gorgonzola, blue cheese, ananas.... Ja, allt!
Den gigantiska buffen pa batutflykten i Nha Trang.
Inte helt fel att guppa runt i en badring och serveras
gratis risvin pa en floating bar.
Underhallning pa batuftlykten, av ' Nha Trang boyband
- the best boyband in the world' .
Lampshopping langs de mysiga gatorna i Hoi An.
Regnet det bara oser ner... Tur da att man kan kopa sjukt
lackra och sjukt billiga regnkappor (3 spann styck!)
En vietnamesiska med rishatt pa huvudet,
paddlandes pa floden genom mysiga Hoi An.
Tva mardromsfarder, ett landbyte och en lillasyster
Vi lever! Vi mar bra! Och, vi har bytt land igen. Ja, vi bara far och far och far... Och det ar underbart!
Sen sist da, vad har hant? Mycket, massor. Men i snabba drag sa tog vi oss fran Serendipity beach i Sihanoukville vidare till Otres beach. Dar levde vi det lugna semesterlivet i nagra dagar, pa en lang paradisstrand som vi i princip hade helt for oss sjalva. Vitare sand och varmare vatten har jag nog aldrig tidigare upplevt.
En mardromsfard senare, och vi var framme i Kampot. Minibussfarden ar en historia for sig... Men om jag sager att vi var 22 personer och en vespa i en minibuss som hade 12 saten, sa kan ni rakna ut resten sjalva. Det som inte fick plats att proppa in pa satena eller pa passagerna, eller fastas under den oppna bagageluckan, det knots fast pa taket dar aven nagra av passagerarna fick klattra upp. Ja ni kan ju bara tanka er, vilken harlig grot av packning, ihoppressade armar och ben, och svett, svett, svett som guppade runt i denna minibuss.
(Tillaggas bor att detta dessutom bara var en halvfull minibuss. I en del bussar trycker de in ett fyrtiotal passagerare, sa det enda man ser nar en san kor forbi ar hogar av armar och ben som hanger ut genom bagageluckan och ansikten som ar upptryckta mot rutorna. Men de stackars kambodjanerna som fardas pa detta satt verkar inte bekymrade, utan vinkar sa glatt och sa gott de bara kan da de aker forbi.)
I Kampot roade vi oss med att vandra i djungeln och titta pa vattenfall i Bokor nationalpark, innan vi tog oss vidare till Kep. Detta Kep var inget favoritstalle precis (ful strand full med galet mycket turistande Kambodjaner), sa via annu en mardromsfard tog vi oss snabbt vidare ut till Rabbit Island. Har kan vi verkligen snacka mardromsfard. Risig Kambodjansk liten trabat ute pa blasigt stort hav med enorma vagor. For varje enorm vag som kom emot oss tog vi in mer och mer vatten, samtidigt som vi och var packning blev blotare och blotare. Tillsist valde jag att blunda hela vagen och forsoka tanka att jag befann mig nagon helt annanstans. Det funkade. Vi overlevde. Om an nagot drankta och skakade.
Och Rabbit Island var vart det, minst sagt. Akta o-liv i en bambubungalow dar man somnade till vagornas brus och vaknade av tuppen som gol. Inga kaniner sag vi till, daremot en hel del kor som traskade runt pa stranden, precis som i Indien! Samt getter, hundar, katter, och sist men inte minst den tre decimeter stora odla som plotsligt satt pa vaggen i var bungalow. (Och onda maneter, som branner en pa benen med sina langa tradar, aj aj aj...)
I mandags var det tillsist dags att lamna vart fina Kambodja, ett underbart land som verkligen imponerat med sina harliga manniskor, vackra paradisstrander och hapnadsvackande natur.
Nagra fragetecken kvarstar dock:
- Varfor gar de kambodjanska kvinnorna kladda i pyjamas, och ibland till och med i frottetofflor?
- Varfor har katterna inga svansar?
- Varfor ar det sa manga bilar som saknar registreringsskyltar?
* * *
Och nu da? Vietnam och Ho Chi Minh City (eller Saigon, det gamla namnet, som de flesta fortfarande valjer att kalla staden for) ar stallet som galler. Har ska vi vinka hejda till Gustaf som lamnar oss pa fredag. Men snabbt far vi tillokning igen, i natt kommer namligen Emma hit! Saken ar den att Lollo flyger hem redan den 8 maj och da var tanken att jag skulle resa runt sjalv ett tag. Men sa visade det sig att systerystern garna ville komma hit och joina oss pa resten av trippen. Hurra, sager jag! Sa pa fredag fortsatter var fina tjejtrio nordost ut mot kusten, dar upptacksfarden genom Vietnam pavag upp mot Kina fortsatter...
Sen sist da, vad har hant? Mycket, massor. Men i snabba drag sa tog vi oss fran Serendipity beach i Sihanoukville vidare till Otres beach. Dar levde vi det lugna semesterlivet i nagra dagar, pa en lang paradisstrand som vi i princip hade helt for oss sjalva. Vitare sand och varmare vatten har jag nog aldrig tidigare upplevt.
En mardromsfard senare, och vi var framme i Kampot. Minibussfarden ar en historia for sig... Men om jag sager att vi var 22 personer och en vespa i en minibuss som hade 12 saten, sa kan ni rakna ut resten sjalva. Det som inte fick plats att proppa in pa satena eller pa passagerna, eller fastas under den oppna bagageluckan, det knots fast pa taket dar aven nagra av passagerarna fick klattra upp. Ja ni kan ju bara tanka er, vilken harlig grot av packning, ihoppressade armar och ben, och svett, svett, svett som guppade runt i denna minibuss.
(Tillaggas bor att detta dessutom bara var en halvfull minibuss. I en del bussar trycker de in ett fyrtiotal passagerare, sa det enda man ser nar en san kor forbi ar hogar av armar och ben som hanger ut genom bagageluckan och ansikten som ar upptryckta mot rutorna. Men de stackars kambodjanerna som fardas pa detta satt verkar inte bekymrade, utan vinkar sa glatt och sa gott de bara kan da de aker forbi.)
I Kampot roade vi oss med att vandra i djungeln och titta pa vattenfall i Bokor nationalpark, innan vi tog oss vidare till Kep. Detta Kep var inget favoritstalle precis (ful strand full med galet mycket turistande Kambodjaner), sa via annu en mardromsfard tog vi oss snabbt vidare ut till Rabbit Island. Har kan vi verkligen snacka mardromsfard. Risig Kambodjansk liten trabat ute pa blasigt stort hav med enorma vagor. For varje enorm vag som kom emot oss tog vi in mer och mer vatten, samtidigt som vi och var packning blev blotare och blotare. Tillsist valde jag att blunda hela vagen och forsoka tanka att jag befann mig nagon helt annanstans. Det funkade. Vi overlevde. Om an nagot drankta och skakade.
Och Rabbit Island var vart det, minst sagt. Akta o-liv i en bambubungalow dar man somnade till vagornas brus och vaknade av tuppen som gol. Inga kaniner sag vi till, daremot en hel del kor som traskade runt pa stranden, precis som i Indien! Samt getter, hundar, katter, och sist men inte minst den tre decimeter stora odla som plotsligt satt pa vaggen i var bungalow. (Och onda maneter, som branner en pa benen med sina langa tradar, aj aj aj...)
I mandags var det tillsist dags att lamna vart fina Kambodja, ett underbart land som verkligen imponerat med sina harliga manniskor, vackra paradisstrander och hapnadsvackande natur.
Nagra fragetecken kvarstar dock:
- Varfor gar de kambodjanska kvinnorna kladda i pyjamas, och ibland till och med i frottetofflor?
- Varfor har katterna inga svansar?
- Varfor ar det sa manga bilar som saknar registreringsskyltar?
* * *
Och nu da? Vietnam och Ho Chi Minh City (eller Saigon, det gamla namnet, som de flesta fortfarande valjer att kalla staden for) ar stallet som galler. Har ska vi vinka hejda till Gustaf som lamnar oss pa fredag. Men snabbt far vi tillokning igen, i natt kommer namligen Emma hit! Saken ar den att Lollo flyger hem redan den 8 maj och da var tanken att jag skulle resa runt sjalv ett tag. Men sa visade det sig att systerystern garna ville komma hit och joina oss pa resten av trippen. Hurra, sager jag! Sa pa fredag fortsatter var fina tjejtrio nordost ut mot kusten, dar upptacksfarden genom Vietnam pavag upp mot Kina fortsatter...
Kambodja genom kameralinsen
Sihanoukville langs Kambodjas kust ar det som galler just nu. Har agnar vi oss at kokheta lata stranddagar i 40 graders varme foljt av ljumma kvallar med seafood-BBQ, billig ol och "massive fireshows" pa nagon av de manga strandrestaurangerna.
Men, mindre babbel och mer bilder denna gang, for antligen vill bilduppladdningen funka!
Angkor Wat i Siem Reap, strax efter soluppgangen
Livsfarliga trappor pa templena i Angkoromradet,
som man fick klattra upp och ner for med hjartat i halsgropen.
Adrenalinkick och traningsvark kan jag lova!
Lilltjejen i ett av husen pa Floating village i Siem Reap var tusen ganger modigare an mig.
Hon tyckte jag skulle halla i ormen, men jag nojde mig med att klappa den.
Pa stranden kan man aven agna sig at att shoppa solbrillor och sjalar,
och fa ett gang noga granskande kambodjaner som smakrad.
Ett hett gang i snyggaste snorkelmundering under gardagens snorkelutflykt till tre oar.
Pa underbara Bamboo Island.
Jag och Lollo bjuder pa vara basta gladjeskutt.
Supergod sushimiddag som vi precis har proppat i oss nu ikvall.
Sa narmar sig den 15:e april och plotsligt var det hog tid att ta tag i sa pass seriosa saker som att soka kurser infor hosten. Kanner mig oerhort omotiverad, men hur langt ifran vardagsverkligheten dar hemma jag an befinner mig sa ar det nagot som helt enkelt maste goras. Nodvandig backup-plan infor hosten, som jag ju faktiskt inte har nagon aning om hur den kommer att se ut... Laskigt, men samtidigt spannande.
Sa, efterlysning: nagon som har tips pa nagon kul/spannande/intressant/nodvandig kurs att soka??
Men, mindre babbel och mer bilder denna gang, for antligen vill bilduppladdningen funka!
Angkor Wat i Siem Reap, strax efter soluppgangen
Livsfarliga trappor pa templena i Angkoromradet,
som man fick klattra upp och ner for med hjartat i halsgropen.
Adrenalinkick och traningsvark kan jag lova!
Lilltjejen i ett av husen pa Floating village i Siem Reap var tusen ganger modigare an mig.
Hon tyckte jag skulle halla i ormen, men jag nojde mig med att klappa den.
Pa stranden kan man aven agna sig at att shoppa solbrillor och sjalar,
och fa ett gang noga granskande kambodjaner som smakrad.
Ett hett gang i snyggaste snorkelmundering under gardagens snorkelutflykt till tre oar.
Pa underbara Bamboo Island.
Jag och Lollo bjuder pa vara basta gladjeskutt.
Supergod sushimiddag som vi precis har proppat i oss nu ikvall.
Sa narmar sig den 15:e april och plotsligt var det hog tid att ta tag i sa pass seriosa saker som att soka kurser infor hosten. Kanner mig oerhort omotiverad, men hur langt ifran vardagsverkligheten dar hemma jag an befinner mig sa ar det nagot som helt enkelt maste goras. Nodvandig backup-plan infor hosten, som jag ju faktiskt inte har nagon aning om hur den kommer att se ut... Laskigt, men samtidigt spannande.
Sa, efterlysning: nagon som har tips pa nagon kul/spannande/intressant/nodvandig kurs att soka??
Morkt och ljust i Phnom Pehn
Myllrigt, men inte lika kaosartat som Indien. Glada, harliga manniskor, inte overdrivet installsamt fejktrevliga utan mer nyfikna, oppna och genuint hjalpsamma. Tillgangligt och modernt har i storstan, men annu relativt oexploaterat och annu ganska fritt fran den varsta turism. Sa skulle jag sammanfatta mina forsta intryck av landet. Kambodja, jag gillar Kambodja!
Har i Phnom Phen, huvudstaden, har vi aven fatt en inblick i en del av Kambodjas morka historia. Mellan tva och tre miljoner manniskor blev mellan ar 1975 och 1979 torterade och dodade av de roda Khmerernas under Pol Pots styre. Vi borjade gardagen med att besoka S-21, som fran borjan var en hogstadieskola men som under denna tid gjordes om till ett sakerhetsfangelse dar runt 17 000 fangar torterades och dodades. Idag ar byggnaden ett museum, med bilder pa de tusentals oskyldiga manniskor som fick satta livet till helt i onodan. Darefter akte vi ut till Killing fields en bit utanfor stan, massgravarna dar fangarna dodades och dumpades.
Vi var helt slut och helt tagna efter gardagen, det var sa oerhort mycket att ta in och forsoka forsta. Fast att forsta har jag fortfarande svart for. Det gar inte att beskriva i ord hur absurt det hela verkar ha gatt till, och att det dessutom bara var nagra ar sedan det hela agde rum... Nej, det kanns overkligt, sjukt och overkligt.
Har i Phnom Phen, huvudstaden, har vi aven fatt en inblick i en del av Kambodjas morka historia. Mellan tva och tre miljoner manniskor blev mellan ar 1975 och 1979 torterade och dodade av de roda Khmerernas under Pol Pots styre. Vi borjade gardagen med att besoka S-21, som fran borjan var en hogstadieskola men som under denna tid gjordes om till ett sakerhetsfangelse dar runt 17 000 fangar torterades och dodades. Idag ar byggnaden ett museum, med bilder pa de tusentals oskyldiga manniskor som fick satta livet till helt i onodan. Darefter akte vi ut till Killing fields en bit utanfor stan, massgravarna dar fangarna dodades och dumpades.
Vi var helt slut och helt tagna efter gardagen, det var sa oerhort mycket att ta in och forsoka forsta. Fast att forsta har jag fortfarande svart for. Det gar inte att beskriva i ord hur absurt det hela verkar ha gatt till, och att det dessutom bara var nagra ar sedan det hela agde rum... Nej, det kanns overkligt, sjukt och overkligt.
Ett brutet lillfinger, ett Bangkokdygn samt Angkor Wat
Sa fortsatter aventyret. Vi vinkade hejda till Indien och Martin, tillbringade en dag sovandes pa golvet pa Bombays flygplats, flog i fyra timmar och kunde tillsist saga hej till Thailand och Gustaf. One night in Bangkok, och vi hann anda med en himla massa av de viktigaste Thailandska ingredienserna. Tva maltider av ljuvlig thaimat, en portion sushi samt den typiska thaiefterratten bananapancake med choklad, nygjord direkt fran ett stand pa gatan. Stekhet thaisol som plosligt overgick i ett rejalt thaiovader med osregn och aska. Och sa Khaosan road forstas. Som sag ungefar precis likadan ut som sist vi var dar for dryga tre ar sedan. Om inte annu mer kommersiell, annu mer turistig, annu mer for mycket av allt. Ett dygn dar rackte, mer an val.
Morgonen darpa hoppade vi pa en buss, och nagra timmar senare hade vi an en gang bytt land. Kambodja ar det som galler, och just nu en stad som heter Siem Reap. Och igar kunde vi bocka av annu en punkt pa saker-att-se-innan-man-dor-listan. Gick upp 04.45 pa morgonen och hoppade in i en tuktuk, och hann precis fram till det enorma tempelomradet lagom for att se Angor Wat i soluppgangen. Och ja, varldens storsta religiosa byggnad var riktigt maktigt. Sjalva Angkor-tempelomradet ar grymt stort och skulle egentligen krava en hel vecka, for att man ska hinna se alla tempel. Med bara en dag dar hann vi anda med de storsta och viktigaste, och kande oss bade rejalt nojda och rejalt trotta i benen efterat. For, de stentrappor vi klattrat upp och ner for ar inte att leka med, vill jag lova. (Bilder kommer senare, nar kamerasladden vill funka!)
Idag ska jag, Lollo och Gustaf fortsatta upptacka Siem Reap samt besoka en floating village och imorn bar det vidare, ner mot Phnom Phen.
Och jo, jag har brutit lillfingret. Maste vara den mesigaste kroppsdelen att bryta, men jaklar, sa ont det gjorde. Blir dessutom tvungen att under tva veckors tid ga runt med tva steltejpade fingrar, och far halvt om halvt klara mig helt utan vansterhanden. Bra jobbat Elin, bra jobbat!
Morgonen darpa hoppade vi pa en buss, och nagra timmar senare hade vi an en gang bytt land. Kambodja ar det som galler, och just nu en stad som heter Siem Reap. Och igar kunde vi bocka av annu en punkt pa saker-att-se-innan-man-dor-listan. Gick upp 04.45 pa morgonen och hoppade in i en tuktuk, och hann precis fram till det enorma tempelomradet lagom for att se Angor Wat i soluppgangen. Och ja, varldens storsta religiosa byggnad var riktigt maktigt. Sjalva Angkor-tempelomradet ar grymt stort och skulle egentligen krava en hel vecka, for att man ska hinna se alla tempel. Med bara en dag dar hann vi anda med de storsta och viktigaste, och kande oss bade rejalt nojda och rejalt trotta i benen efterat. For, de stentrappor vi klattrat upp och ner for ar inte att leka med, vill jag lova. (Bilder kommer senare, nar kamerasladden vill funka!)
Idag ska jag, Lollo och Gustaf fortsatta upptacka Siem Reap samt besoka en floating village och imorn bar det vidare, ner mot Phnom Phen.
Och jo, jag har brutit lillfingret. Maste vara den mesigaste kroppsdelen att bryta, men jaklar, sa ont det gjorde. Blir dessutom tvungen att under tva veckors tid ga runt med tva steltejpade fingrar, och far halvt om halvt klara mig helt utan vansterhanden. Bra jobbat Elin, bra jobbat!
