Med plan B i bakfickan
Familjen har varit på besök för första gången. Det kändes fint, att få visa dem Norrköping, det som nu är min stad. Det blev djurparksbesök, stadsvandring, skärgårdsutflykt med kvällsdopp och picknick på klipporna. Samt en väldans massa fika, tänk att jag aldrig fikar så mycket som på sommarsemestrarna med familjen. Efter-frukost-fika, förmiddags-fika, eftermiddags-fika, kvälls-fika och när-som-helst-fikat däremellan.
Norrköping är otroligt vackert, i helgen förstod jag det på allvar. Nu när jag såg det genom någon annans ögon.
Samtidigt började den familjekära sidan av mig att bubbla. Det brukar gå bra annars, när man inte tänker på det. Hur långt borta de finns, hur sällan jag får krama dem, prata och vrida och vända på allt sådär som man gör i en familj, bara vara med dem. Men nu, när jag fått prova på, känna på känslan intensivt i några dagar... Jag saknar dem redan.
Det är så vi gör´t här i Norrköping
Och detta börjar allt mer förvandlas från en blogg till en bilddagbok. Men det får ni leva med.
Fylla 23. Thaimiddag och mys med finsambo.
Fredagsmiddag.
Hedvig kom på besök, så vi plockade upp Lisa
och körde till Ågelsjön.
Simma, finns det något mer somrigt än
att bara ligga i en svensk sjö och simma?!
Jo, det skulle vara jordgubbar förstås.
Jordgubbar, flädersaft och pastasallad. På en rutig picknickfilt.
Sommar, sommar, sommar...
Som sagt; sommar, sommar, sommar...
Jobbfest!
Soffhäng.
Camilla har något fuffens på gång,
och tror att det hjälper att maskera sig med en glittrig partymask.
Mitt nya band, The Amazingz.
Spår en lång karriär och en ljus framtid.
Tack och hej säger två nöjda värdinnor.
Elin skriver en bloggrad eller två
Elin tyckte att helgens Munken in the Park var en fantastisk grej.
Elin fick dansa tryckare för första gången sen hon tryckte ihop sig med killen hon var kär i till en Backstreet Boyslåt på discot i matsalen i femman.
Elin är ledsen för att hon missade den andra Elin, Sigvardsson alltså, men skyller på spontan hemmafest som blev lite för rolig.
Elin blev smygkär i Kristofer Åström.
Elin blev tvungen att uppvakta Kristofer Åström med en blomma och snacka Luleåfeelings med honom.
Elin ber om ursäkt till Christian Kjellvander för att hon inte fattade att han var han när han presenterade sig som Christian. Förlåt Christian. Du är också bra.
Elin har lämnat den älskade nattredigeringen och tagit på sig webbredaktörskostymen för ett tag.
Elin upptäcker att hon ju älskar webben, också.
Elin förstår inte att hon plötsligt ska hålla på och fylla ett år till imorgon.
Fem nätter och fyra dagar
Fem nätter, fyra dagar. Det blev en kort Luleåsommar i år. Märkligt. Från att ha tillbringat varenda sommar sedan jag föddes hemma i den vackra staden i norr är jag nu pangbom plötsligt nere i fem nätter och fyra dagar.
Skönt på ett sätt. Att slippa förvandlas till den där obstinata tonåringen som jag alltid tycks bli efter några dagar där hemma i flickrummet hos föräldrarna. Skönt att slippa gå in i gamla mönster och falla tillbaka i gamla roller, som det så lätt blir där hemma, där man tillbringat hela sin uppväxt. Skönt att slippa småstadstristessen, känslan av att allt står stilla, att inget har hänt, att alla är likadana och gör samma saker de alltid gjort.
Men samtidigt sorgligt. För jag älskar ju staden och allt jag brukar göra där om somrarna. Närheten till vattnet, bara gå och ta ett dopp direkt nedanför huset när jag känner för det.. Huset, gården, naturen, cykelstigarna, stränderna. Allt så nära. Och familjen, vännerna. Nära nära. Grillkvällar, utekvällar, picknick, stranddagar. Spontant, enkelt, alla samlade. Sådär som vi brukar, sådär som det ska vara.
Fem nätter, fyra dagar. Men Luleå var inte riktigt som jag tänkt mig denna gång. Luleåsommaren skulle ändå inte ha blivit en Luleåsommar, sådär som en Luleåsommar brukar vara. Så på många sätt kändes det bra, att bara kasta mig på planet dit, göra så mycket som det bara gick att göra, träffa alla de jag ville träffa. Få ut både det bästa, och tyvärr också det just nu sämsta, av staden. För att sedan kasta mig därifrån, fort fort.
Fem nätter och fyra dagar känns som en lagom Luleådos just nu.
Några av de allra bästa Luleåbitarna.
Ja det var en kväll i juni (...och så blev det juli.)
Så vad pysslar vi med, här i Norrköpingslivet? Vi tar det i bilder istället. Så att ni kan se exakt hur blå himlen faktiskt var, hur kolsvart strösslet blev mot den vita mjukglassen och hur läskande de färgglada grönsakerna på grillen faktiskt såg ut.
Finbesök av Marie och Karin, och vi gav oss iväg på en heldag ute i Lindö.
Men vad göra, då man glömt besticken till pastasalladen?
Karin var snabbast av alla ner i det blå...
...medan vissa föredrog att inta vågrätt läge uppe på land.
Efter några stekheta timmar i solen är en mjukglasspremiär
vid Halvards en självklar fortsättning på dagen.
Vissa hade dock lite svårare för det där med att lyckas pricka munnen med glassen.
Grillning hemma på innergården. Halloumi, kyckling och mängder av grönsaker.
-Mmmmm...
-Mmmmm...
Precis som på Kreta... Eller hur var det nu?! ;)
Marshmallowsgrillning, som pricken över i:et.
"Är du klar att gå ner på stan, jag är klar att gå ner på stan..."
En solig tisdagskväll, perfekt att packa ner en picknick
bestående av morotspannkakor, keso och äppelsallad och cykla till Ensjön efter jobbet.
Extra kul är när det plötsligt dyker upp en dykare mitt i kvällsdoppet.
