Det där med att inte orka laga mat
Idag äter jag konservburksravioli. Det är helt okej det med.
18.30 till 05.30
Jag är också avundsjuk på oss.
Örongodis a´la sommaren -08
Vad hade jag i lurarna? Vad var min themesong just då, och vad gjorde mig glad just då? Dags att sammanfatta musiksommaren 2008!
Sommarens snyggaste låt: Coldplay - Viva la vida
Sommarens skönaste trallåt: Ane Brun - The treehouse song
Sommarens lyckoruslåt: Markus Krunegård - Jag är en vampyr
Sommarens FAN-att-jag-missade-konsert: Foo Fighters på Where the action is
Sommarens mest självklara gåshudsframkallande allsångslåt: Lars Winnerbäck - Kom änglar på Luleåkalaset
Sommarens överraskande nyupptäckt: Veronica Maggio - Stopp och resten av "Och vinnaren är"
Sommarens cykla-till-jobbet-låt: Håkan Hellström - För en lång lång tid
Sommarens köra-bil-låt: Sebastien Tellier - Divine
Sommarens pepp-inför-fest-låt: Lasse Lindh & Timo Räisinen - Kom kampsång
Sommarens ratataa-låt: Amanda Jenssen - Amarula tree
Sommarens Lollolåt: Estelle feat. Kanye West - American boy
Sommarens låt-som-jag-börjat-digga-mer-och-mer: Familjen - Det snurrar i min skalle
Sommarens låt-som-jag-börjat-digga-mer-och-mer-trots-att-den-är-rätt-märklig: Maskinen - Segertåget
Sommarens mest irriterande låt: Kate Ryan - Ella Ella L' a
Sommarens låt-som-jag-först-totaldissade-men-som-ändå-blev-sommarens-partylåt: Lady Gaga - Just dance
Sommarens låt-som-vi-önskat-då-det-varit-kass-musik-på-dansgolvet: Outkast - Hey ya
Sommarens coolaste cover: Robyn - Cobrastyle
Sommarens finaste cover: Maia Hirasaawa - The worrying kind
Sommarens mest omdiskuterade låttitel: Kristian Anttila - Smutser
Sommarens Sommarbonusmaterial: Lars Winnerbäck - Nu grönskar det
(...Någon kategori eller låt ni tycker saknas? Let me know!)
Sweet Marie
Och Marie, nu tänker jag inte deppa ner detta genom att skriva om hur tom hösten kommer att bli utan dig och hur mycket jag kommer att sakna dig (...för, det där vet du ju redan.) Istället vill jag önska dig ett stort LYCKA TILL på ditt äventyr! Du är grym tjejen!
Lollo ger sig in i bloggvärlden
Huvudsaken är huvudsaken
Låt mig presentera:
Psst... Om någon har något fler bidrag till hattbildssamlingen här, så är det välkommet! ;)
Stylish
Trots att man kammat håret två gånger extra, geggat på lite läppglans och kanske till och med ansträngt sig med en glittrig ögonskugga så duger det tydligen inte. Neej, ytterligare lite ska det fixas och trixas. Mörkas ner på vissa ställen, ljusas upp på andra. Dämpa, och så lite kontraster. Tills alla förvandlas till en lite mer perfekt version av sig själva. Jag säger bara: vimmelbilder. Okej, vi vill visa hur många snygga människor det faktiskt kom till just vår klubb just den här kvällen. Men först måste vi själva göra dem snygga.
Som från i lördags. Visst tusan är det jag, men... Njaä. Sådär perfekt rouge är inte sminkat med min sminkborste, det kan jag lova. Photoshopsljusfix, javisst.
Ibland fixar de till och med tänderna, jajjemen. Skulle kolla upp en vimmelbild från en härlig utekväll i sommar. Visst hittade jag bilden som jag minns att fotografen knäppt, ja se där stod jag! Fast med ett bländande vitt tandkrämsreklamleende. Mycket praktiskt, här slipper man slösa pengar på tandblekning. Undra om de kan fixa mascara också? Och kajal? Kanske kan vi sluta sminka oss helt när vi går ut, för hey, det där fixar de ju efteråt! Med sina magiska fingrar och några tangenttryck. Och efter några öl eller fem kommer väl ändå ingen på klubben ut hur man såg ut, egentligen...
Det blev en lugg
Stockholm kysser mig på kinden
Tar en kölapp vid det nya SL-centret. 40 nummer före mig, yes. Jag och min ryggsäck, eller snarare min ryggsäck och jag, försöker sätta oss ner på den lediga lilla yta som finns lämnad längst ut på en av bänkarna. Det går inget vidare. Megaryggsäcken är så megastor att det blir den som får sitta på bänken. Och jag utanför.
Men mitt SL-månadskort måste jag ha, så där får jag sitta. Och det känns faktiskt okej, riktigt okej. Jag väntar, men ingen Centralstationenstress, storstadspanik eller folkskygghet kommer över mig. Ingen småstadslängtan, Luleålängtan, längtan efter ett ansikte jag känner igen. Istället stortrivs jag. Spanar på alla främmande människor som vimlar förbi, påväg mot tunnelbanespärrarna. Främmande människor, spännande människor. Vackra, snygga, intressanta människor. Olika människor, människor som vågar uttrycka vilka de är. Människor som jag troligen aldrig kommer att se igen. Eller så kanske. Oförutsägbart, myllrande, ständig rörelse, alltid något som händer. Det är skönt att vara tillbaka.
Och lägenheten stod kvar. Min fina lilla förortsetta. Borde handla, borde packa upp. Men näe. I soffan, här under filten, stannar jag resten av söndagskvällen. Med fönstret öppet. Vädrar ut det gamla, in med det nya och fräscha. Tittar mig omkring, känner in, funderar. Och med en rejäl portion nudlar och ett stort glas vatten är Stockholmsstudenthösten 2008 invigd.
Hejdå Luleåsommar, hej Stockholmshöst
Visst fanns det flygbiljetter, ja i massor. Men på något sätt känns allt som är lika med flygplatser bara som stress och press just nu. Säkerhetskontroller, incheckningar, bagageövervikt och uschanemej. Tåg fick det bli. Det tar tid, ja, men jag har inte bråttom. Dessutom känns det som att just tid är vad jag behöver. För att samla tankarna, sortera och fundera, ställa om. Smälta Luleå, förbereda inför Stockholm.
Känslorna i magen är blandade. Det bubblar av längtan och förväntningar. Längtan efter mina fina flickor som jag snart kommer att få krama om. Förväntningar inför vad hösten har att erbjuda, vilka äventyr och utmaningar som finns där strax bakom knuten. Sen i nästa ögonblick kan det suga till någonstans där i magtrakten. Av ångest, för att sommaren som nyss låg framför mig som en evighet bara har rusat förbi och snart lagts till historien. Ångest över att jag för första gången någonsin inte har en aning om när jag kommer att leva Luleålivet nästa gång.
Och jag saknar redan Luleåsommaren 2008...
Röda små djur, och andra festligheter
Dagen efter en kräftskiva är dessutom utmärkt att spendera i sängen, iförd tights och en för stor t-shirt. Speciellt då regnet öser ner utanför fönstret och det är OS på tv, och då en toksnäll Robert agerar pizzabud.
Så, härnäst då? Från kräftskivor gånger två till skärgårdshäng, och så slutligen vidare till onsdagspartaj. Inte vilket partaj som helst, utan Luleåsommarens sista. Och sista-kvällen-med-gänget brukar ju som bekant gå allt annat än lugnt och stillsamt till...
Vem vet, kanske väntar en repris på detta:
Eller i stil med detta:
För, är det något som är säkert, så är det att man aldrig riktigt vet vad som händer då dessa tjejor är i farten...
Nitton
19 var en fin ålder, tyckte jag. Jag hoppas att den blir minst lika fin för henne.
Hipphipphurra!
Det heter Norrbotten, inte Norrland
Denna gång handlar det dock inte bara om en campingsemester,
det finns ett mål med resan också: sonen Johans bröllop i Norrland.
Gun vägrar åka i den trånga husvagnen och tycker de ska flyga, men
Gösta går och köper en ny husbil som i stället får bli färdmedlet norrut.
Som ni förstår var det just Norrland som var problemet.
- Är du här uppifrån? Ja då borde du veta bättre, veta att det värsta som finns är när man generaliserar och kallar en plats i Norrbotten för Norrland, det är det absolut värsta, ja du förstår, och det händer hela tiden, ja jag ser det jämt i tidningarna, och det är så hemskt, ja du vet då inte, men man skriver faktiskt Norrbotten om det gäller just Norrbotten och inget annat, absolut inte Norrland, för det ska du då veta att det är sådan skillnad, och folk söderut verkar då inte veta bättre, ja de har då ingen koll på geografin, och om ni fortsätter att skriva så här så gör ni ju inte saken bättre precis, nej...
Så fortsatte hon, medan jag mellan raderna försökte hoppa in och förklara: ja jag är visst här uppifrån, ja jag förstår precis vad hon menar, ja jag tycker också att det är skandal då man kallar en plats i Norrbotten för Norrland. Försökte även förklara att jag skrivit "bröllop i Norrland" bara för att det enligt manus är just ett "bröllop i Norrland", något jag som reporter inte kan styra över. Samt att det i filmer inte alltid är bestämt exakt var något ska utspela sig, och att det i detta fall kanske inte syftade just på Luleå utan bara var som helst i Norrland.
Vet inte om hon godtog min förklaring, men ändå. Jag diggade henne skarpt och är glad att hon ringde. Det är härligt med folk som tycker. Och ja, Norrland vs. Norrbotten är ett känsligt ämne här uppe, trust me...
Fångat från personalfesten
som för de öldrickande pojkarna...
Fotograferna fångade såklart de bästa ögonblicken
André styrde upp goda Passoadrinkar åt törstiga flickor
Balkonghäng
Tosser är alltid redo
Hallfotande
Journalistik - eller poesi - på hög nivå:
"Vilken fantastisk matorgie när hon kom nykter med tårta"
Petra tyckte att Andreas behövde styra upp frillan
Tjejor på G
Magnus visade oss hur man bylineposerar
Mer bylinefotande
Åkte buss till Boden, där en taxi skulle vänta. Men ingen taxi kom. Vad göra?
Jo, ragga upp en raggarbil med trasiga dämpare som fick köra oss till Western Farm, såklart!
På Western Farm var det trångt och mysigt. Och galet.
För på dansgolvet är det fullt.
Med spaden i handen för första gången
Premiär, Elin gräver:
"Ett människoliv till spillo på grund av slarv"
"Förvaring av patienter - inte vårdande enhet"
"Alla självmord är misslyckanden"
En dos Värmland i Norrbotten, 2
Kväll 1: fredagsmiddag hemma i Notviken
Färjan: i knäet på en rätt så nöjd Nisse
Brudarna by night
Dag 2: Lördagsprommis i hemmatrakterna, här: Tunastranden
Kväll 2: Personalfest med Kurirengänget
Dag 3: Söndagsutflykt till Gammelstan
En dos Värmland i Norrbotten
Så här heta är vi, efter att ha kommit åt någon mysko inställning på kameran,
under den där härliga försommarkvällspicknicken på campusfestivalen i slutet av maj.
Triss i premiärer
Förutom alla dessa kalasknäck hann jag klämma in två premiärer till måndagens tidning. Premiär nummer ett: Elin som recensent. Premiär nummer två: Elin som fotograf (Ja okej, bara en av bilderna som kom med, den sista... Resten skötte skickliga foto-Josefin allra bäst. Men ändå!). Nu sitter jag här och filar på ännu en premiär. Elin som krönikör. Premiärernas tid så här på sensommaren, javisst!
Lasse rockar loss
Elin som recensent
Södra hamnscenen by night.
Och kranen, som är otroligt ful men liksom ändå passar in så bra,
bara för att den alltid stått där... Varför vet jag egentligen inte. Svar, någon?
Och sist men inte minst: brudgänget, förstås!
Elin ställer till det
Träden föll för Elin
Träd i tusental uppskattas ha fallit i norra delen
av Piteå kommun och västra delen av Älvsbyn
efter torsdagens oväder Elin.
Oj, oj. Jag ställer allt till det ibland alltså. (Kika här!)
Kalasreporter, dag tre. Dagen har ägnats åt vikingafajter och småstjärnorna. I afton blir det Winnerbäck. Solen skiner utanför kontorsfönstret och jag ska strax byta om till min prickiga kalasklänning. Som sagt, kanske ses vi i vimlet?
I rollen som kalasreporter
Första augusti och jag har klivit in i den härliga rollen som kalasreporter. Luleåbornas egna kalas har dragit igång, och snacka om maffig kalasstart! Tjusiga Götheborg gled in i hamnen till jublet av tiotusentals kalasbesökare, som trängdes och svettades i Södra hamn. Är detta verkligen Luleå, lilla Luleå, tänkte jag där jag stod där med svettdropparna pärlandes i pannan.
Både sommarens scoop och sommarens bild stod dock kollegan Ezpeleta för under gårdagen. Snacka om fullträff!
Nu väntar Luleåspelenparad, sen en helkväll ute på kalasområdet med penna och block i handen. Har till och med tagit på mig tjusig kalasutstyrsel dagen till ära. Vem vet, vi kanske ses i vimlet?
