Snön smälter och luften andas vår.
En systeryster på strostadsbesök.
Tre av de finaste fina på storstadsbesök.
På Strands våffelbrunch kunde man göra våfflor med hallonmousse, lakritsströssel, lakritssås, grädde. Eller chokladpudding, rostad kokos och kolasås. Eller bara alltihopa på samma.
Luletjejorna invaderade storstaden. Det blev vinbox med mexikanskt och tårta, det blev shopping av vackra saker och dans hela natten till fötterna värkte. Fy så fint det var. Nu är det snart helg igen och jag får nya fina helgsambos och det är knappt så jag hänger med. Men det gör inget. Det är vår i luften, det är fullt upp, det händer saker och jag gillar´t.
Det var helg, det var sol, och livet var sådär väldigt vackert i all sin enkelhet.
Fredag: Öl, hamburgare och överraskande svängig spelning med Kaizers Orchestra på Debaser.
Lördag: Kransen, Hornstull, Tanto, Årstaviken, Skanstull, bort mot Hammarby sjöstad, Gamla stan, och så Hornsgatan hemåt igen. Evighetslång promenad som aldrig ville ta slut. Staden, människorna - så glada och snygga att man bara inte ville gå in igen.
Söndag: Vintervikspromenad på isen, halvsova på en brygga med ny spellista i lurarna.
Och jo, jag vet att jag är sist på den här bollen. Fascinationen över hipstamatic. Men oj, så vacker tillvaron blir genom den lilla magiska linsen! Ni får helt enkelt stå ut med min hipstamaticförälskelse ett tag. Lugn, det är nog bara nyhetens behag, som med så mycket annat. Det lägger sig nog snart.
Hej vår!
Två himmelska avocadomackor i magen och nya solbrillor som väntar på att användas.
Hej våren, nu kommer jag ut till dig!
Torsdagssparris, fredagsorkester.
Det här kan man äta på en torsdag om man vill:
Tusan, det ser ju aldrig lika gott ut på bild som det faktiskt var. Oh well.
Imorgon är det fredag, då ska vi tydligen gå på Debban och kolla in en norsk orkester. Kan bli svängigt:
De kallas artister.
Har ni inte sett "Vi kallar oss artister" med Annika Norlin så gör det förtusan, gör det här. För lysande texter och musik, för den ljuva dialekten, för norrländska vyer, för oerhört snygg tv. Eller bara för att få se hur en entagningsinspelning av en av fjolårets absolut bästa låtar går till:
Rubriksättningsglädje på högsta nivå.
(Tänk förresten om den blinda och den blindas blindhunds blindhund också blir blind
och alla tre blinda behöver en blindhund... Kan resultera i världens längsta rubbe.)
"Wasn't life supposed to be more than this...?"
Det blir till och med nästan värt att råka vakna 06.45 på en söndag utan att kunna somna om. När morgonen överraskar med en fantastisk version av denna. Och jag blir 16 igen, och 17, 18. Allsång med gitarr på festivalcamping, dansa sig svettig i publikhav, spontant få för sig att pierca näsan. Den där vi-känslan. Vi skiter i allt för vi är här och nu och det är det som spelar någon roll. Vi är snyggast och bäst och inget kan stoppa oss.
Kanske skulle det inte skada, att ha lite mer av den känslan idag också?
Dagens utsikt:
Blåbyxorna, tofflorna och så Macbooken. En pålitlig kombination för en dag som denna.
Hipstamaticfredag.
Ny månad, nytt jobb, ny telefon.
Men samma vänner, som är så här hipstamatic-snygga när det
vankas hockey, pizza, boxvin och introtävlingar om fredagskvällarna:
