Högtryck.
Här händer det grejer.
Det här...
...har bytts mot det här.
Och snart byts det här...
...mot det här...
...via en vecka här.
Alltså. Från Hagsätra till Midsommarkransen, sen en Luleåvecka via en Greklandsvecka, och så tillbaka till Stockholm igen. Puh. Det händer grejer. Massa grejer. Och det är sommar, det är fint och fantastiskt och går fortfortfort och jag vet inte riktigt om jag hänger med. Men bra är det, just nu. Förbannat bra.
Ingen glittrar som dig, Stockholm...
En filt, ett par solglasögon, en vän eller två. Och så en glass när solen steker som bäst. Det är allt som behövs dessa dagar. Dagar som ägnas åt picknick och sol, åt att testa badplats efter badplats och ge oss iväg på båtäventyr.
Det är min första sommar här i Stockholm. Inte ens halvvägs in i juli, men jag kan redan säga, att Stockholmssommaren är förbaskat fin.
Det är min första sommar här i Stockholm. Inte ens halvvägs in i juli, men jag kan redan säga, att Stockholmssommaren är förbaskat fin.
Vi drar ut till havs, studerar staden från nya vyer och kommer fram till att ja
- den är om möjligt ännu vackrare sådär från vattnet.
Grönan har visst fått en ny berg- och dalbana. Eller så är det vi som inte varit där på länge.
Hur som helst, så gör det ont i magen bara vi sneglar på Fritt fall. Aldrig mer.
Åååååka båååt....
Så var vi framme på Fjäderholmarna, så var det dags: (...trumvirvel...) Årets första dopp!
Så kallt att det isar i ben och märg. Men ändå. Årets första dopp är årets första dopp.
Efteråt förtjänar vi såklart en glass. Inte vilken glass som helst.
Stockholms största och godaste glass, direkt från Glasstugan.
Hallonsorbet med gräddglass, lakritsflarn, karamellkross, grädde, kex, physalis...
Och ja, den gick ner. Hela.
Dagens utsikt från vår klippa: en och annan mås, en och annan båt,
varvat med en och annan enorm lyxkryssare. Inte fy skam.
Eftermiddagschill på bryggan.
Stockholm igen, Mariaberget. Några vänner, hämtsushi och stans bästa utsikt...
...några svalkande vindar och så en iskall Lapin. Vad mer kan man önska?
"Solljuset dansar på fjärden, det glittrar för stort och för smått..."
Camilla visar mig hur man lever Midsommarkransenlivet:
Hämtmat från thaikiosken + Singha + Svandammsparken.
Jodå, det här ska jag nog kunna vänja mig vid.
Vackra flickor en ljummen kväll på Gården.
Så drog vi ihop ett gäng och fixade hejdåöverraskningsfest för vår Sofia,
som snart åker väldigt långt bort under väldigt lång tid.
Stockholm bjöd på ännu en tropisk kväll, med fantastisk utsikt från Mickeys takterass.
Det går att göra evighetslånga tolkningar i olika versioner av omslaget på en rosébox.
Och ännu återstår frågan, vem var det egentligen som var Untouched?
Jag passar på att tjuva så många kramar jag bara hinner medan jag kan...
Götgatan, lördagskväll klockan 23.00, 23,5 grader varmt.
Min fina, fina stad.
Välkommen till landet Härklararviosssjälva
Projekt: transportera tio ihoptejpade flyttkartonger genom trång och svettig kollektivtrafik med tillhörande bussbyte.
Resultat: tejpen sprack och tio kartonger ramlade ut över hela bussgolvet.
Antal personer som självklart ställde upp och gav en hjälpande hand: noll.
Och jag funderar, hur ska det då gå sen? När man blir förälder och behöver hjälp att få upp barnvagnen för busstrappan? Eller blir gammal och behöver en arm att kroka fast i för att hålla balansen då tunnelbanan svänger? Hur ska det gå, om alla hellre glor ut genom fönstret eller ner i en mobiltelefon med attityden "jag sköter mitt så sköter du ditt"?
Måste du sköta ditt och jag sköta mitt? Sen när blev det något fult och fel med att hjälpas åt? Va va VA?
Måste du sköta ditt och jag sköta mitt? Sen när blev det något fult och fel med att hjälpas åt? Va va VA?
Fast jag är ju bara 23.
I Christer pratar de ålderstecken och jag funderar. Börjar jag bli gammal?
- Jag klagar på att det är för hög musik på krogen.
- Jag kör alltid lite under hastighetsbegränsningarna eftersom jag blir rädd när det går för fort.
- Jag orkar knappt se på tv längre för att det är så jobbigt med reklam.
- Jag börjar bli skitbra på att kallprata om vädret.
- Jag stör mig på "dagens ungdomar".
- Jag blandar ihop åren och vet inte om saker hände för fem eller tio år sedan.
- Jag har nästan börjat bli less på lösviktsgodis. Nästan.
- Jag pratar i klyschor. Allt för ofta.
- Jag skulle aldrig mer åka Fritt fall.
- Jag har blivit en riktig badkruka. Och när jag väl doppar mig gör jag det precis som min mamma, med ett skvalpigt simtag och ett "oooohhh-ljud".
Fast å andra sidan:
- Jag kan fortfarande sova bort hela dagen som en tonåring.
- Jag kan fortfarande bli förbannat trotsig och uppkäftig.
- Jag får alltid lust att hänga i de gula takstängerna i tunnelbanan.
- Jag har inte börjat pensionsspara.
- Jag har inte lärt mig äta sill och surströmming.
- Jag har inte lärt mig uppskatta whiskey, cognac, likör och annan stark vuxendricka.
Och just ja. Jag är bara 23. I några dagar till åtminstone. Skitung.
