Yes, jag blev frisk till helgen! Eller nastan i alla fall. Snuvan verkar aldrig vilja ge med sig, men febern ar borta.

Klockan sex pa lordagsmorgonen satte vi oss i minubussen och borjade resan mot sydostra Rajasthan. Valdigt praktiskt att fa fardas genom landet sadar i var minibuss, man far se otroligt mycket pa vagen och hinner skapa sig en bra bild av naturen, byarna och staderna har i Rajasthan. Det galler bara att forsoka slappna av och inte tanka allt for mycket pa det faktum att man lagger sitt liv i handerna pa en frammande chauffor i ett land dar trafiken ar galen, minst sagt galen. Vagarna ar pa tok for smala och pa manga stallen knappt nagra vagar alls. Den ena omkorningen ar varre an den andra, och stundtals hinner man verkligen dra efter andan, bli kallsvettig och se framfor sig hur det kommer smalla. Fast smaller gor det inte, i alla fall inte hittills, aven om det ibland ar valdigt valdigt nara. Man undrar om nagar korkort alls existerar i detta land, och hur vissa i sa fall har lyckats fa dem.

Hur som helst. Fram kom vi, oskadda och lattade, till vart hotell i narheten av Ranthambore national park. Dar sag vi framemot att ta pa oss bikinin och kasta oss ner i swimmingpoolen, som forutom sondagens tigersafari var den storsta hojdpunkten pa helgens resa. Dar uppstod dock lite problem, for i poolen fanns inget vatten. Eller ja, om man nu inte raknar de tva-tre decimeterna som skvalpade omkring pa botten. Men vad gor man, bikini var pa och bada skulle vi. Vi gick ut till det djupaste, dar vattnet atminstone rackte upp till midjan. Ljuvlig kansla, efter att mest bara ha kant sig konstant varm, svettig och sandig i fyra veckor, och bara haft en bucketshower att tillga.

Aven pa sondagen gick vi upp innan solen. 6.30 plockade en stor jeep upp oss utanfor hotellet, och vi korde mot nationalparken dar tigersafarit vantade. Tre timmars safari slutade dock med att nagra fotspar (som jag tvivlar pa om de verkligen var akta) var det narmaste vi kom tigrarna. Visst, en besvikelse. Men vi fick atminstone se en hel del andra djur, som antilooper, mungos, en uggla och lite andra varesler, samt ett riktigt haftigt djungellandskap.

Sa, tigersafari utan tigrar och swimmingpool utan vatten. Men vi var nojda anda, nar vi sent pa sondagskvallen kom hem efter annu en galen bilresa. Helgen avslutades sedan med kalasande och firande langt in pa smatimmarna. For vem fyllde ar igar, om inte varldens finaste Lollo?!  Grattis vannen!

I en pool dar det knappt ar nagot vatten, pa ett tigersafari utan tigrar...

Men men... Don't worry, be happy!

En fyraarig pojke, son till en kand affarsman har i Sikar, har sedan tio dagar tillbaka varit kidnappad. Imorse fick vi veta att pojkens kropp hittats vid tagstationen i stan. En fyraaring, som har blivit mordad.

Sa idag har Madan beslutat att vi alla ska halla oss hemma har pa campen i Kanwarpura. Det kommer namligen att vara oroligt inne i Sikar, folk ar upprorda over det hemska som hant och det faktum att polisen inte skott sitt jobb, och olika former av protester kommer troligen aga rum pa gatorna inne i stan under dagen.

Kidnappningar ar tydligen vanligt har i Indien, att folk kraver varandra pa en losensumma. Bara det kanns for mig frammande och konstigt nog. Men, nar det gar sa har langt, att en fyraarig pojkes liv gar till spillo... Nej, da ar det sa konstigt och tragiskt att jag inte vet vad jag ska saga...

Jag antar att detta hade kunnat handa var som helst i varlden. Samtidigt som det far mig att kanna, att det ar mycket som jag nog aldrig kommer att forsta mig pa med det har landet.

Sa brot den ut, forkylningen. Den som smugit sig pa till och fran anda sedan jag kom hit, med snuva och halsont. Sedan igar eftermiddag ligger jag dackad i sangen med sprangande huvudvark och feber. Men, jag ska allt se till att bli frisk. For i helgen vantar aventyr i form av tigersafari, och det tanker jag inte missa.

Bli-frisk-receptet bestar just nu av panodil, mangder med somn och chai. Samt mirakelmedicinen som sota Lollo inhandlade till mig idag fran stan: indisk choklad och Vicks-kram som man smorjer in halsen och brostet med.

En snabb update da, vad har hant sedan sist?

Jo, vi har bland annat varit pa ett indiskt brollop. Eller, sjalva cermonin missade vi eftersom den var sent pa kvallen, och vi inte far vara uta sarskilt sent eftersom det kan vara farligt. Men vi fick i all fall kla oss brollopsfina, se brudgummens forberedelser har hemma i byn Kanwarpura, spontandansa utomhus i stralkastarljus fran en bil, samt aka in till den gigantiska brollopslokalen inne i Sikar. Dar bjods det pa en enorm brollopsbuffe med en massa kryddiga och annorlunda indiska godsaker som vi fick hugga in pa. Smaskigt!

Vi har aven fatt hit nya volontarer, tva kvinnor fran Sverige och tva fran England, sa nu ar vi fullt hus har.

Och sa har vi fatt ha workshop i indian clothing, det vill saga prova att kla upp oss som en riktig indiska, med sari, smycken och bindi. Vad tycks?

Jag och Lollo i vara saris.


Att balansera krukor pa huvudet som en riktig indiska var inte det lattaste.
Detta ar i princip enda bilden da jag och Lollo lyckades halla krukorna pa huvudet samtidigt.
Eller ja, nastan i alla fall.

Dags for en genomgang av hur en vanlig vardag har i Indien kan se ut.

7.50 Vackarklockan ringer, om vi har tur. Vi kopte den for runt 15 SEK pa en klockaffar i Sikar, och man far uppenbarligen vad man betalar for. Den lever sitt eget liv helt enkelt. Sen ar det pa med alla indiska klader och smycken som galler.

8.15 Frukost, som alltid bestar av nybakat indiskt brod och omelett, farsk yoghurt fran djuren pa garden, och frukt. Till det varierar ingredienserna, ibland far vi kokosgrot (supergod!), ibland kryddig yoghurt, ibland pannkakor, ibland cornflakes och varm mjolk, ibland friterade bollar med oidentifierbart innehall. Avslutas alltid med en kopp chai.

9.00 Tuktuken kommer och kor oss till Banjara basti, inne i Sikar.

9.30 Anlander till skolan, halsar pa och kramas lite med barnen. Ser till att de tvattar sina hander och ansikten och delar sedan ut mat till dem.

10.15-11.15 Lektion. Jag, Lollo och Jessica undervisar for de yngre barnen, Martin och Johanna for de aldre.

11.15-12.00 Lekar ute pa skolgarden, innan vi aker tillbaka hem till Kanwarpura.

13.00 Lunch. Chapattis (nybakat indiskt brod), ris/potatisgrytor/bonor, olika gronsaksgrytor, dahl (soppliknande rora som man har till maten), frukt, ibland tomatsoppa/gronsakssoppa, ibland kycklinggryta. Avslutas alltid med chai.

15.15 Promenerar till the governmentschool, dar jag och Lollo haller lektion for de yngre barnen, Jessica och Johanna for de aldre.

17.00-19.00 Brukar det vara nagon form av lektion eller workshop i yoga, matlatning, hindi, religion, kultur, kastsystemet eller nagot annat.

19.00 Middag, som bestar av ungefar samma saker som lunchen. Avslutas alltid med chai.

Daremellan, det vill saga mitt pa dagen samt pa kvallen fram till att vi dackar i vara sangar, sa ar det vad-man-vill-tid som galler. Den brukar agnas at lasning, solande, sovande, musiklyssnande, film, badmintonspel, kortspel, promenader, kladtvattande och bucketshowers. Samt en hel del funderingar och reflektioner, och en himla massa koppar med chai. Fullspackade Indiendagar, med andra ord!

I skolan, barnen ritar boy och girl.




Sa har kan en typisk indisk maltid se ut.

Ett annat problem som uppstod var att manga familjer inte ville lata sina barn fa droppar. Kan tyckas dumt, med tanke pa att det ju bara ar for barnets basta. Men av olika anledningar blev manga foraldrar valdigt upprorda da vi gick in pa deras gardar och berattade om vaccinationet. En del var skeptiska mot allt som har med medicin att gora, och trodde att dropparna skulle innehalla nagot konstigt eller till och med vara forgiftade. Andra hade bara allmant daliga erfarenheter fran allt som har med regeringen och folk fran samhallet att gora, och ville darfor inte veta av oss. Vissa menade att eftersom deras familj ar valsignade av Gud sa skulle de inte behova nagon medicin, da Gud anda skulle se till att deras barn inte skulle drabbas av nagra sjukdomar.

Trots vissa protester och motstand, med arga foraldrar och gratande barn som vi fick tvinga upp munnen pa, sa gick det hela anda ganska bra. Manga var glada att se oss och tacksamma for att vi kom, och vi fick en hel del trevliga pratstunder och intressanta inblickar i dessa manniskors liv. Annorlunda liv, som till stor del bestar av fattigdom och elande, da dessa manniskor ar de som tillhor de absolut lagsta kasten i Indien. Manga av dem ar, kan man saga, pa samhallets allra lagsta botten. Och, trots att det bara handlade om nagra fjuttiga droppar med vaccin mot polio, sa kandes det bra att atminstone kunna gora nagon liten sak for att hjalpa dessa familjer.

Sondag. Stekande, svettande och semesterchill i stralande sol. Igar tog vi en tuktuk in till Sikar, for en hel eftermiddag med shopping. De andra volontarerna hade som tur var varit dar forut sa de guidade oss fram bland alla tvargator och grander, bland allt myller av butiker, fruktforsaljare, kor, asnor, dromedarer och manniskor, manniskor, manniskor.

Fem vita unga volontararbetare som strosar runt bland gatorna i Sikar ar inget som hor till det normala, nej langt ifran. Stirrande blickar, forvanade utrop, vinkande och pekande hander. Manga av dessa indier har nog aldrig ens sett en vit manniska forut. En hel del shopping blev det i alla fall. Armband, taringar, bindis att satta i pannan, samt en indisk tunika med tillhorande sjal var det som hamnade i mina pasar. Och sa popcorn, chips och pepsi, till vart lordagsfilmmys senare pa kvallen.

Popcornshoppingen var forovrigt en historia for sig. Tydligen brukar indierna bara handla en miniliten nave popcorn i en miniliten pase. Vi ville dock ha en hel plastpase full med popcorn, och innan vi lyckats forklara det och fa var popcornpase hade det samlats ett femtiotal indier runt oss som ville bevittna det hela, som tydligen var valdigt komiskt.

Nu ikvall bar det av pa kringelkrokiga vagar upp i bergen dar vi kikade pa solnedgangen, tempel och - roligast av allt - apor. Otroligt gulliga och lustiga djur, som hoppade runt och gjorde volter for att underhalla oss. Men, allt var pa deras villkor. Kom vi for nara blev de riktigt sura, en av aporna forsokte dra ner byxorna pa Johanna och en var nara att hoppa pa Lollo. Lite chaipicknick hann vi ocksa med, innan det blev kolsvart ute och vi blev tvungna att kringelkroka oss tillbaka langs bergsvagarna.

Har bor vi! Pa nedervaningen ar familjemedlemmarnas sovrum
samt ett samlings-/matomrade. Dar uppe ar vara sovrum,
ett allrum, och var solveranda. 


Har ar vi! Martin, Johanna, Jessica, Lollo och jag, uppe pa berget vid templet.