Publiken - ett enda stort gungande folkhav av danssugna Norrköpingsbor redo att shejka allt de bara kan. På scenen - tio grymt sköna personligheter som bara sprutar ut energi med uppmaningen om att vi ska fånga dagen. But what about the tomorrow I don´t really wanna know, och just då skiter vi alla fullständigt i morgondagen. Det är hett och svettigt, det är bara överkroppar, det är t-shirtar och sjalar som kastas ut till det stora bubblande dansgolv som är publiken. Och vi hoppar och studsar, dansar och sjunger, och bara njuter av den härliga känsla som två timmar på Skandiateatern kan ge just där, just då.

Though life is ruff and the road is tuff, you can seize the day
You´re single now well then so am I, so let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life, and then seize the day
Cause you only live once 

Vad?
Hoffmaestro & Chraa på Skandiateatern i Norrköping

Bäst?
Seize the day
The storm
I´m not leaving now
Energin som tio personer på scenen kan förmedla
Publiken - jäklar Norrköping vad vi kan!

Sämst?
Alla blåmärken såhär dagen efter

Betyg?
4 heta getingar

Svettigt, svettigt...


Smakprov, från en av höjdpunkterna.
Lyssna! Känn stämningen!

Slumdog millionaire på gårdagens filmkväll hos Malin. Filmen som alla pratade om då jag reste runt i Indien i vintras och som jag sedan dess längtat efter att se. Förväntningarna var med andra ord höga och suget stort efter att få återuppleva en dos Indien, åtminstone för en stund.

Men trots detta blev jag totalsåld, redan under första scenen. Då de otroligt charmiga små indiska bröderna efter ett bus jagas av poliser från fältet, in i slummen, in mellan trånga gränder, upp på taken, ner igen. Alltsammans ackompanjerat av indiska rytmer i ett härligt perfekt tempo och snabba snygga nära-inpå-klipp. Och så brödernas beslutsamhet, deras glimt i ögat, iver och skratt, som visar att de är oövervinnerliga, att de tillsammans klarar allt.

Redan där förflyttas jag tillbaka till Indien. Ser alla de fantastiska barn som jag träffade dagligen under volontärarbetesperioden, barnen som klev rakt in i mitt hjärta och som sedan dess stannat där. Ser dem i bröderna i filmen. Känner igen saker de sa, saker de gjorde, hur de skrattade, busade, slogs, dansade. Känner igen deras självständighet, hur de bara några år gamla tvingats förvandlas till små vuxna personer som tar hand om sig själva och sina syskon. Känner igen miljöerna, kaoset på gatorna, musiken, färgerna, myllret. Känner Indien. Men även baksidorna. Föräldrar som inte är närvarande och som kanske inte ens är vid liv, de små barnen som tvingas ut på gatorna för att tigga mat och pengar. Det fattiga, eländiga och så väldigt orättvisa.

Slumdog millionaire är en äkta film, en fantastisk sådan, som träffar rakt in i hjärtat. Se den!

Indienflashbacks. 
Abshe, Gupal, Nepali, Rupa, Sumitra, Pallack, Karo.
Underbara älskade små barn.

Lördag. Snart ska vinet korkas upp och klackarna slås i taket.
Hur ladda bäst? Såhär, såklart:

Ha en riktig toppenlördagskväll nu allihopa!

Han kan den där Anders, och hans kamrater. Konsten att skapa glöd bland en halvslö öldrickande folksamling som knappt lyckas fylla upp den lilla fula Linköpingslokalen, som för att citera stjärnan själv ser ut som en enda stor handikapptoalett. Och vad göra med en handikapptoalett, för att få den att bli lite mysigare, undrar Moneybrother. Svaret är sex. Fyller man den bara med sex, så blir det genast lite mysigare, resonerar de.

Så kör de igång och river av den ena låten efter den andra. Glödande hett, svettigt, romantiskt, sensuellt och... just det, sexigt. I en perfekt blandning av nya och gamla spår från alla fem plattorna. Kryddat med en rejäl dos mellansnack i form av historier, anekdoter och charmerande publikdialog på skönaste dalmål. Och snart är handikapptoaletten varm och bubblande av alla skrålande och dansande östgötar i åldrarna 12 till 55-plus. Som, om de inte redan var det innan, plötsligt förvandlats till största Moneybrotherfansen. Ja jäklar vad han kan, den där Anders.

Vad?
Moneybrother på Konsert och kongress i Linköping

Bäst?
Reconsider me
Blow him back into my arms
Dom vet ingenting om oss
Stormy weather
Showdown
Anders själv - snacka om het, snacka om glöd!
Trombon-Viktor och den vackra trummisen

Sämst?
Att lokalen såg ut just som en handikapptoalett.
Vilket inte ens gjorde särskilt mycket, eftersom det var glömt efter två låtar.

Betyg?
4 starka getingar

Men grattis! Svenska kyrkan följer efter riksdagens beslut från i maj, om könsneutralt äktenskap.

Självklart är det ett fantastiskt genombrott och ett stort steg på vägen, att Svenska kyrkan som en av de första i världen fattar ett sådant här historiskt beslut. Alla homosexuella eller bisexuella kanske inte är intresserade av en kyrklig vigsel, på samma sätt som alla heterosexuella inte är det. Men möjligheten och friheten att själv välja ska finnas där, för alla.

Det som dock skrämmer mig är att läsa alla kommentarer och debatten kring beslutet. Där folk skäms, är besvikna, planerar att gå ur Svenska kyrkan som följd av detta. Där man tycker att det ska byggas en särskild "homokyrka", där man menar att beslutet är respektlöst mot de "riktigt troende", där man säger att Sverige inte längre är vad det borde vara. 

Det är då som det blir så tydligt att vissa fortfarande besitter ett sådant starkt hat mot det som i deras ögon är något främmande, utan att våga eller försöka inse vilket århundrande vi lever i och hur samhället faktiskt ser ut idag. Homofobin finns fortfarande där ute i olika former, och verkar fortsätta göra det ett bra tag till. Oavsett riksdagsbeslut, oavsett att tiden går och samhället förändras. Och det gör mig mörkrädd.

Majsplättar för 4 portioner
6 dl mjölk
3 dl vetemjöl/fullkornsvetemjöl
1 tks salt
3 ägg
1 burk majs
50 g smör

Vispa hälften av mjölken med mjölet. Tillsätt resten av
mjölken och salt. Vispa till en slät smet. Vispa ner äggen.

Mosa majskornen och smält smöret, och ner med alltihopa i smeten.
Hetta upp en plättlagg/stekpanna med lite smör till första omgången.
Stek dem gyllenbruna på båda sidor. Klart!

Tips: gör som oss och servera med turkisk yoghurt och hallon. Mums!

Ingredienser? Nio timmars matfest med fantastiskt lyckad trerättersknytis och sköna mängder rödvin. Övernattning, kuddstölder och frukostklubb. Promenad i höstsolen, gratiskorv och hejaramsor. Storslagen premiär som supportrar på Parkenläktaren med tillhörande IFK-vinst. Hamburgertallrik med välsaltade pommes och så in i det varma sköna biomörkret för att skratta åt Bröllopsfotografen - tre starka getingar i betyg.

Resultat? Bra helg, mycket bra helg.

Och nu? Ännu en vecka som ska fyllas av timme efter timme med CV-finputsande och kämpande med jobbansökningar till jobb som jag ändå inte tycks få. Med mantrat "det krävs tio nej för ett ja" ekandes i huvudet. Och så långpromenader, långa långpromenader med höstspellistan i lurarna och långkalsonger om benen. Då kör vi.

En av helgens ingredienser:
hallon- och blåbärscheesecake.

Vi skulle se Krunegård igår, ja han skulle spela några låtar på Vaxkupan. Glada i hågen gick vi dit, nynnandes om hela livet som var ett disco och om vampyrer som suger och spyr. Genom regn utan paraply, men det gjorde ju inget för snart skulle vi värmas av varm musik. Så närmar vi oss lokalen och möts av... kö. En lång kö av köande 15-åringar. Alltihopa övervakat av en vakt som blockerar dörren och släpper in några få lyckliga allt eftersom, likt en populär krog vid midnatt. Redan proppfullt inne i den trånga lokalen. En del av 15-åringarna hade gett upp sina försök att ta sig in och närma sig Krunegård live, och nöjde sig istället med att trycka sina välspacklade små söta ansikten mot skyltfönstret i hopp om att åtminstone få se en skymt av Prinsen av Peking.

Det var ungefär då vi kom på att vi inte är 15 år längre. Förlåt Prinsen, men det spöregnade ute, vi började bli blöta och kände oss gamla som tanter bland denna vackra ivriga folkmassa av 15-åriga fans. 

För en stund önskar jag att jag varit en av dem. Då hade jag också varit där i god tid innan, köat, trängt mig in och om inte annat intagit bästa skyltfönsterplats utanför, tryckt upp mitt välspacklade ansikte, drömt och dregglat. Uppfyllts av den fantastiskt överväldigande känslan av idoldyrkan. Varit lycklig, överlycklig, bara över att se en skymt av Prinsen, över att få känna mig som Prinsessan för en stund.

Då hade det varit värt det.
Nu var det inte värt det.

En helt vanlig arbetslös torsdag kan man till exempel
gå och hämta ut biljetter till IFK:s match på söndag.
Detta eftersom att Malin kom på att vi inte kan kalla oss för
äkta Norrköpingsbor innan vi gått och sett en IFK-match.


Sen kan man besöka denna vackra byggnad, stadsbiblioteket,
och se om man hittar något vettigt att läsa.


In i vår cellskräckstrånga hiss och ner i källaren,
med hjärtat i halsgropen och tvättkorgen i högsta hugg.
Observera att man dessutom måste hålla inne nyckeln
under hela färden för att hissen alls ska fungera.


Mmm! Tack vare vårt underbara sköljmedel som doftar äpple och grönt te,
så blir man alldeles lycklig varje gång man får plocka ut den rena tvätten.


Tvättelitvätt... De långa mörka korridorerna under vårt hus
är by the way inte att leka med... Skräckfilmsvarning!


Så ut på långpromenad, som så ofta
med sällskap i form av en Sofia i luren.


Här kan man stå ett bra tag och bara titta,
och hypnotiseras av allt vatten som forsar förbi.


-Hej hej!


Favoritpromenadsträckan, nere vid Strömmen.


Hem, på med datorn.
Sista ansökningsdagen för vårens kurser.
Vägval, beslutsångest, vem är jag, vad vill jag...?!


Och så lite härlig hemmagjord lasagne
med gregisk sallad på det, som pricken över i:et
på denna oerhört händelserika och glamourösa torsdag.

Dream baby dream
come on you gotta keep those dreams burnin'
keep those dreams baby
dream baby dream
dream baby, dream baby
dream baby, dream baby
forever
keep that flame burnin'
keep that flame burnin'
forever...

Kikade på Maries Londonbilder, blev plötsligt akut Londonsugen
och letade fram bilderna från när vi var där i maj. Så, varsågoda, en dos London!

Är väldigt inne på Anna Ternheim just nu. Hennes förra skiva Leaving on a mayday är fortfarande en favorit som spelas om och om igen, och nya låten Make it on my own är grymt bra. Väldigt sugen på att gå och lyssna när hon stannar till på Skandiateatern här i Norrköping under hennes turné. Krockar dock lite med Winnerbäck på Annexet som vi precis bokat biljetter till. Två konserter inom fyra dagar. Hmm, musikaliskt dilemma... Hur göra?

Har upptäckt Melody Gardot, tjejen som vid 19 års ålder blev påkörd av en bil,
fick svåra skador och tappade både talförmågan och minnet. Men som mycket
tack vare musiken lyckades börja ta sig tillbaka. Idag, fem år senare, är hon en
framgångsrik jazzsångerska med grymt skön röst och känsla i sina låtar. 
Lyssna och njut.

Norrbotten: 0-6 °C, blötsnö, slaskiga vägar, hårda vindar, avåkningar och allmän trafikkaos.

Östergötland: 12-15 °C, strålande sol, klarblå himmel, gröngula löv som vajar lite lätt i vinden, och inte en enda snöflinga så långt ögat når. 

Kanske är man just nu i rätt del av landet ändå...

I Stockholm äter vi fantastiska middagar med rödvinsfyllda glas. Vi går på musikal och imponeras av grymma dansnummer, vi dricker öl på Söder, vi fikar på café efter café. I Stockholm slumrar vi till under den långa resan hem längs gröna linjen. Vi förgyller den iskalla promenaden från stationen genom att sprida kärlek i form av hjärtan i frost. I Stockholm har vi viktiga samtal, vi möts och myser och uppdaterar oss om varandras liv. Vi gräver, vrider, vänder och nystar upp. Vi kommer till insikt om en hel del, medan andra saker förblir funderingar och olösta gåtor.

Det var fint med några dagar Stockholm.

"Mamma kommer hit, hon har med älgkött hemifrån, vi ska ha tjejmiddag och mysa," säger systern i Stockholm.
"Jag vill också!" säger en avundsjuk jag.
"Men kom då!"

Älgstek, vin och mys i Hagsätralägenheten med mamma, syster och kusin. Följt av en vecka med möjlighet att fika, umgås och uppdatera sig med vänner och familj, och samtidigt njuta av pulsen och det oförutsägbara i möjligheternas stad.

Eller gröt och mjölk, göra räkningar och slö-glo på tv ensam i Norrköpingslägenheten. Följt av en vecka utan jobb i en stad där alla jag känner jobbar.

Alternativ ett vinner överlägset. Jag rafsar ner ett gäng kläder i väskan, bokar en biljett och hoppar på bussen någon timme senare. Några dagars Stockholmsliv känns som precis det jag behöver just nu.