Kvällen efter sista dagen
Det blev kvällen då jag tänker tillbaka på den där kvällen för snart tre år sedan, då vi för första gången hade samlats i Karins lya och då vi upptäckte att vi hade samma musiksmak. Kvällen då jag tänker tillbaka på alla andra kvällar och dagar vi haft tillsammans.
Det blev kvällen då jag är uppe på tok för sent, bara för att jag inte orkar ta mig till sängen för att sova. Kvällen efter den sista riktiga skoldagen på Södertörn.
Camilla - ledsen i ögat över att det är sista dagen
Jeanna - funderar ut något riktigt bra att skriva i utvärderingen
Sista Arompastan, sista Arom- och Mondomuggarna
Det sista fixet och trixet - in på ftp:n - och så äntligen...
Slut!
Minusgrader
Elementen har slagits på, det går inte längre att sova med fönstret lite på glänt och igårmorse låg det frost på marken då jag traskade iväg till bussen. Det är höst, riktig höst, och snart är oktober slut.
Om natten
Riddarna runt det runda matlådebordet
Men nästa vecka sitter vi inte där. Inte heller veckan därefter. Nej, faktiskt aldrig mer. Och jag har ännu inte riktigt funderat på och bestämt mig för hur det känns.
Däremot vet jag, att det var slutredovisning för mitt och Karins exjobb idag, och att det kändes bra. Så bra att vi nästan kan glömma bort vår bitterhet över det faktum att Nyhetsmorgon hipsvips bestämde sig för att ta upp vårt ämne i söndags, två dagar innan denna slutredovisning och examinering. Vårat fina fina ämne. Som vi researchat, intervjuat, klippt, skrivit, Flashat, layoutat och kämpat med under nio veckor. Det avhandlade de på några minuter. Hipsvips. Två dagar innan vi skulle presentera det.
Men, nu glömmer vi det. Istället tycker jag vi tar med oss handledarens ord, ja vi skriver dem till och med i fetstil: "Det tv4 gjorde av ämnet var skräpjournalistik, det ni har gjort är lysande journalistik". Sen tycker jag att vi sträcker på oss, lyfter på hatten och känner oss jäkligt stolta över att vi grejade ihop ett himla flashigt examensarbete.
Pirates of Patricia
...fortsatte med att vi begav oss ut i Stockholmsnatten och
hittade oss ett lämpligt piratskepp att erövra (=Patricia)...
...sedan förvandlades vi alla till Captain Sparrow...
...och så slutade det med ett välförtjänt piratmål på Donken...
Vi har ett guldträd utanför vårt fönster
Vi har ett guldträd utanför vårt fönster. Egentligen är det ett vanligt träd, av någon oidentifierbar sort. Eller åtminstone oidentifierbar för mitt öga. Eftersom att jag är så icketrädexpert som man bara kan vara och därmed i princip nöjer mig med att kunna skilja på gran, tall och björk. Hur som helst. Trädet har gula löv, sådär riktigt gula löv. Som lyser som guld då solen ligger på. Som gör att vi kan njuta av just ett guldträd då vi sneglar ut genom fönstret, istället för det fula grådaskiga betonghuset på andra sidan gatan.
Fast nu ramlar de. Löven. Ett efter ett. Idag är de färre än igår, och bara för tre dagar sen var de många många fler. Det fula betonghuset på andra sidan gatan börjar skymta allt mer, och snart är guldträdet inget guldträd längre.
Snälla höst, stanna till lite! Bli inte mörk, iskall och deppig. Låt inte alla löv falla så att allt som återstår är nakna träd med kala grener. Kan det inte vara precis såhär färgsprakande och lagom svalt, några dagar till åtminstone?
"Luleå LIGGER ju inte i söder"
"Klockrent", skriver Sofia och skickar detta till mig:
Datorsalen, Erik Dahlbergsgymnasiet, Jönköping
Två tjejer sitter och gör ett grupparbete framför varsin dator.
Tjej 1: Alltså... Luleå ligger väl inte i söder?
Tjej 2: Nej alltså det ligger ju typ i Norrland.
Tjej 1: Ah... men de på Wikipedia är så konstiga. Kolla vad de har skrivit.
Tjej 2: Vad?
Tjej 1: Alltså här står att "Malmbanan går från Narvik i norr, till Luleå i söder".
Tjej 2: Meh, det är ju helt fel. Luleå LIGGER ju inte i söder!
Äääxjåååbb
Det är den 22 oktober och klockan har mer än väl passerat 16.00. Vad innebär detta? Jo, att exjobbsdeadline för JMMv06 är förbi. Finito. Över. Deeeead. Liiiine. Nu är det inlämnat. Färdigt. Inte för att jag riktigt har fattat det än. Men... FYFAN VAD VI ÄR BRA!
Mer massage åt folket
Men, hade jag betalt för det? Brukar jag unna mig själv en massage då och då? Knappast. Ett presentkort som följde med en tidningsprenumeration var den enda anledningen till att jag tog mig till den där salongen igår. Skäms på mig!
För, när jag tänker efter är det en smula märkligt. Vi lägger ner hundralapp efter hundralapp på kläder, hudvårdsprodukter och frisörbesök. Saker som får oss att må gott och se bra ut. Men inte är det många som istället sparar några slantar varje månad för att kunna gå på massage. Som egentligen ju är den bästa investeringen, när det gäller att hålla kropp och själ i form. För oj så många stela nackar och muskelknutar det måste finnas i alla dessa kontorstolsnötande människor där ute.
Så, kom igen! Massera mera! Det är våra kroppar värda.
På fel plats vid fel tillfälle
Idag vill jag skriva något viktigt. Ja tankarna surrar i mitt huvud men jag får inte riktigt ner det till ord, utan det blir mest bara yrt. Mannen som misstänks för mordet på Carolin Stenvall har häktats för mord. Och framför min näthinna flimmrar bilderna av Carolins nära och kära, som i Efterlyst förra veckan berättade att de fortfarande håller hoppet uppe. Och hur jag då tänkte att en närstående som försvinner måste vara det värsta som kan inträffa. Och att känslan av ovisshet måste vara det värsta man kan känna. Att inget veta och inget kunna göra. Och hur jag då tänkte på hur jag beundrade dem, för deras hopp, och hur jag själv hoppades. Men så släcks plötsligt hoppet...
Framför näthinnan flimmrar också bilderna av Engla och av Pernilla. Bilderna av andra personer som dyker upp i nyhetsflödet då och då. För att de inte kommit hem då de borde, för att de försvunnit, ibland helt utan spår.
Jag vill skriva hur uppgiven jag känner mig över hur hemsk verkligheten kan vara. Hur maktlös jag känner mig över att det ibland inte ens räcker att vara rädda om varandra, eftersom det alltid kommer finnas andra människor som inte klarar detta. Och hur fruktansvärt det är att dessa människor på några få sekunder kan ställa till det så oerhört, för de som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.
Söndagsnöjd
I lagom dos, förstås. För, efter en intensiv helg fylld med fint sällskap av fina människor, är det extra skönt att bara krypa ner i soffan en stund såhär på söndagskvällen. Vara tyst och ensam. Och nöjd, jäkligt nöjd. Över ännu en lyckad helg med människorna jag tycker om som mest, i denna Stockholmshösten 2008.
Fredagsfrisk
Krya på mig krya på mig krya på mig
Har jag lust att vara dunderförkyld? Svar: nej.
Har jag tid att vara dunderförkyld? Svar: nej.
För, i helgen väntas finbesök i form av Hedvig och Lollo samt festligheter av högsta klass, och till veckan vankas exjobbsdeadline.
Så, vad göra? Svar: ligga hemma under en filt och proppa i sig dundermedicin i form av honungste samt plättar med glass och blåbärssylt. Och hoppas på dunderresultat.
Om några vita magiska små flingor
Får ett sms från Sofia, där hon citerar Expressens löp:
NYTT LARM, Flingsalt kan göra dig trött och överviktig
Vi är båda flingsaltsfanatiker, som senast i lördags diskuterade hur dessa små magiska flingor kryddar upp vår tillvaro. Tänk bara på allt som smakar sååå mycket smaskigare bara det får några flingsaltsflingor över sig: avocado, tomater, ja all slags sallad, kött, kyckling, potatis...
Betyder det här att jag måste sluta låta dessa vackra små saltkorn segla ner mot min avocadomacka, likt snöflingor?! Att avocadomackan här framöver enbart kommer smaka vanlig avocadomacka, utan den där lilla extra salta touchen?! Att min livskvalité därmed kommer att sänkas ett snäpp?!
Genast går jag in och läser på Expressen.se: Trött, frusen, nedstämd och extrakilon, blablabla, torr hud och skört hår, blablabla, dold folksjukdom, blabla, gravida och ammande kvinnor bör ta kosttillskott, blablablaaa... Hallå, var är flingsaltet?!
Jo, först i sista stycket kommer det.
"I mataffären finns jodberikat salt att köpa. Men flingsalt och havssalt
- som ofta inte är jodberikat - är allt mer populärt. Och av kostnadsskäl
använder storkök och livsmedelsindustri ofta oberikat salt. Därför är
personer med lågt saltintag och de som äter mycket storköks- och
snabbmat också i farozonen för jodbrist."
Så, om jag äter jodberikat flingsalt är allt lugnt? Eller en massa jodberikat salt utöver mitt flingsalt? (Och när jag ändå är igång slutar äta snabbmat?) Puh, jag andas ut. Ännu en åhnej-du-kommer-dö-om-du-fortsätter-äta/göra/leva-på-detta-sätt-artikel a´la kvällstidningsmallen, med andra ord. En höna av en fjäder. Ett löp av en rubrik av en detalj i sista stycket.
Bulle i ugnen. Eller, åtminstone morotskesobröd
Men det är lugnt, ni behöver inte ha dåligt samvete om ni inte powerwalkat, plockat svamp eller samlat löv. Jag har inte heller gjort nåt av detta. Knappt varit ute, faktiskt. Om man inte räknar med promenader till och från tunnelbanan, bibblan och gymmet.
Däremot så har jag varit huslig, a´la min kära vän Louise. Ja, hon är en såndär väldigt huslig en. Som bakar, olika sorters bröd dessutom. Jag är avundsjuk på hennes huslighet, måste jag erkänna. Speciellt eftersom jag just nu är inne i en huslig svacka, där pasta plus pastasås innehållande fler än tre ingredienser känns som ett köksligt stordåd. Men, idag åkte förklädet alltså på, och tillslut lyckades jag vispa ihop en degliknande sörja.
Morotskesobröd, efter recept av Lollo såklart. Enkelt och snabbt, lovade hon. De än så länge väldigt bleka brödstackarna befinner sig just nu inne i min ugn, där de förhoppningsvis är fullt upptagna med att förvandlas till gyllenbruna fantastiska bageribröd. Har jag tänkt mig, i alla fall. En härlig nybakat-bröd-doft har i alla fall spridit sig i lägenheten, det tar jag som ett lovande tecken. Och om jag nu lyckas så kommer jag känna mig superstolt, supernöjd och superhuslig. Och fira min huslighet med att låta mig själv slippa baka bröd den närmsta tiden. För, nu borde jag väl ha uppfyllt min husliga kvot för en bra tid framöver...?
Grön linje hem, strax efter midnatt
Fler lappar åt folket
(Jaa, privilegiet med att göra exjobb är att vi dagligen har en hel datasal bokad enbart för vår klass, där vi dessutom får köra ut alla utomstående som kommer in. Och ja, då man tillbringar ett antal timmar under ett antal veckor i denna datasal, så blir det tillslut så att man får en "egen plats".)
Några söta klasskamrater hade fått den utmärkta idén att placera ut personliga lappar till varje datasalsnötande JMMv06:are. Och tänk, plötsligt var den dåliga natten och sega morgonen som utsuddade ur mina tankar, för plötsligt förvandlades denna fredag till en alldeles fantastisk fredag. Hurra för lappar och fina ord!
Kanske borde vi skriva fler lappar åt varandra? Eller åt oss själva? Uppmuntrande sådana, som kunde klistras upp lite här och var. På kylskåpet, toalettspegeln eller varför inte ytterdörren. Peppande små ord som lyfter ens dag några steg.
Ut med bär, in med rött
Sådär. Ut med sommarbären, in med höstrött. Vad tycks?
Får i alla fall duga så länge. Till dess att jag blivit Photoshopexpert och lärt mig göra egna flashiga bloggbakgrunder. Fast om jag någonsin ska nå dit krävs det ju i och för sig att jag ägnar mig åt videoföreläsning nummer tre nu, istället för att sitta här och kladda ner ett meningslöst blogginlägg. Pfft, okejdå, hejdå.
Tjejer, varför ursäkta oss? Varför förlöjliga och trycka ner oss själva?
Höstfint
Jag älskar min nya basker och min nya sjal! Och min Louise, såklart.
Whitetrash
Ja, det där med trasiga kläder var förövrigt intressant. För visst anlände folk till festen i diverse söndertrasade strumpbyxor samt t-shirtar med avklippta ärmar. Men på något märkligt vis så var de flesta ännu mer trasiga då de gick därifrån. Något hände där under småtimmarnas spontandans i vardagsrummet, som fick alla att inse att "äh, vi är ju ändå så jäkla trashiga, lika bra att trasha sönder oss ytterligare". Och så swiiitsch så var ännu en tröjärm bortsliten, och riiiitsch så gick någon plötsligt omkring med blottad bringa.
Men, det är väl helt enkelt sådant som ingår, när det är whitetrash-fest. (Kanske är det lika bra att börja vänja sig vid denna levnadsstandard så smått? Trasigt, slitet, smutsigt. Ja ni vet, finanskris, lågkonjunktur...)
Heta bilder utlovades i föregående inlägg, och visst håller jag vad jag lovat. Here we go:
(Lägg märke till den nedslitna gardinen i fönstret, viktig detalj i whitetrashhemmet.)
Tattootime.
Och så lite obligatoriskt hattposerande, förstås.
Våra snyggaste trashposer.
...och tillslut så hamnade vi i badkaret...
Tack för en grym fest!
Mvg i munhälsa
Hett tips: Standby-tider hos Folktandvården. Är man bara flexibel så slipper man klämma fram de dryga sex hundralapparna som det annars kostar att gå till tandis, utan istället komma undan med hälften. Tack vare det nya tandvårdsstödet så blev hela kalaset dessutom ännu billigare. En rejäl genomgång av hela munnen, med röntgenkoll, spolningar, tandvårdsskrapningar, kostråd och allt-vad-det-nu-var från den trevliga tandläkaren slutade på 120 spänn.
Oerhört lämpligt. Då kunde jag nämligen traska iväg på stan och spendera resten av den sparade tandissumman på en ny härlig höstsjal. Samt ett par nya strumpbyxor, så jag slipper gå runt med utstickande stortår och hål lite här och där.
Men, finast av allt var pappret jag fick efteråt. Som ett diplom, där ikryssade rutor kartlagt min munhälsa.
Tänderna: inga hål eller trasiga fyllningar
Tandköttet: friskt
Munhygien: god
Måste betyda mvg va? Med en guldstjärna i kanten, till och med? Hur som helst. Nu ska jag blotta mina nu även på pappret prickfria gaddar, och möta helgen med ett strålande leende. Uppsala blir det. Där vankas white-trash-fest, som i princip går ut på att vara så ful som möjligt. Låter mycket skönt, måste jag säga. Nätbrynjor, scrunchies, skinnvästar och jeansshorts står på klädkoden. Återkommer med rapport, heta bilder utlovas!
