"2009 kommer att bli vårt år!"
För exakt ett år sedan ungefär vid tolvslaget fick jag ett sms från en fin vän.
"Gott nytt år! 2009 kommer att bli vårt år!"
Jag har sparat det ända till nu och ler varje gång jag läser det.
Och konstaterar, att ja, så blev det.
2009 blev allas vårt år, ett fantastiskt år.
Det mest spännande, det mest oförutsägbara och händelserika året hittills.
Ikväll avrundar vi det, knyter ihop säcken, skålar och blickar framåt.
2010 närmar sig. Det kommer inte att se ut på samma sätt som 2009.
Men jag är säker på att även det är fullt med överraskningar och äventyr.
Att även det kan bli vårt år.
Skål och gott nytt år kära ni!
Nämen, kors i taket, ska ni supa på nyår?!?
Aha, så det var därför jag inte kunde gå in och kolla om bubblet till tolvslaget var räddat, det vill säga om Systemet har öppet imorgon också.
Snökaos = SL:s hemsida kraschar.
Nyår = Systembolagets hemsida kraschar.
Svenska folket, är vi verkligen så förutsägbara?!
Nejtack på dig själv
Idag ramlade ett tack-men-nej-tack-mejl ner i inkorgen. Från ett jobb jag sökte för nästan två månader sedan. Hej och hå, här är vi snabba. "Tyvärr måste vi meddela att tjänsten gick till annan sökande." Nämen nähä, det menar ni inte?! Som en elak liten påminnelse om allt vad Platsbanken, Arbetsförmedlingen och A-kassa heter. Påminnelse om hösten, om alla gånger jag konstaterat att det finns ungefär tre journalistjobb att söka, som ungefär trehundrafemtioelva journalister kommer att söka. Uuh, tänkte jag och raderade mejlet. Och jobbade vidare extra hårt och redigerade alla sidor extra fint.
Jo förresten, vintern återvände! Perfekta tio minusgrader, och folk haltar runt som pingviner för att inte ramla i det töiga som plötsligt frusit och förvandlats till blixthalka. Och jag bara njuter och ler (...och bara råkar halka in på Monki för att reafynda fantastiska kjolar och klänningar som egentligen är alldeles för kalla för att ha nu, men det är en annan historia...)
Mellandagsmåndag
16 timmar på försenat tåg, för lite sömn på för hård brits. Direkt till jobbet, svettig och risig och utan frukost. Jobba, jobba, jobba. Dra tung resväska genom slask och tö, bli blöt om fötterna, bli ledsen för att mitt vinterland regnar bort. Låsa upp dörren till tom lägenhet. Tyst och ensamt. Ingen julgran som doftar gott, ingen brasa som värmer, ingen julskinka som man kan gå och äta hur mycket man vill av när som helst. Ingen familj att kramas och mysa med.
Och så är jag arg för att min ICA-sushi knappt smakade sushi. Och för att när jag väl kom ihåg att laga matlåda till imorgon så glömde jag mina chicken nuggets i ugnen så att de blev stenhårda.
Och så längtar jag tillbaka hem.
(Ja, jag är bara ynklig idag. Jobbet är förbannat kul och egentligen så är det mesta faktiskt rätt så bra.)
Jul är en fin grej
Luleårapport: 22 minusgrader och gnistrande snö. Julskinka, julmust, snaps och lax av alla dess slag. Tomteluvor, Alfapet, bastu och mys framför brasan. Familj, släkt, nära och kära. Täckbyxor, underställ och dunjacka på promenad över isen. Slumra i gamla flicksängen i gamla flickrummet brevid en lillasyster. Och mest av allt är det bara så otroligt skönt att vara hemma.
God jul och god fortsättning allihopa! ♥
Dan före dan före dan...
Projekt paketinslagning pågår.
Vänta, va? Sa någon att det är julafton på torsdag? Dan före dan före dopparedan idag? Tamejtusan. Vad hände, med de där andra cirka 20 dagarna i december?
Jag skyller på det där med vardag. Med tillhörande vardagliga rutiner. Som plötsligt bara dök upp, började fylla mina dagar och få dem att gå så väldigt mycket snabbare. Det vill säga jobb. Och så det där med att bli kvar på jobbet lite extra, springa på stan, leta julklappar åt andra, hitta julklappar åt sig själv, fundera och prova och klämma och känna, åka tunnelbana hem, handla middag, laga middag, göra iordning matlåda, inse att det inte är något kvar av kvällen... Ja ni fattar. Men, vi gillar´t!
Men nu måste visst julklapparna slås in, för nu var det visst kväll och gå-och-sova-tid. Jag som knappt har hunnit komma hem. Hmm. Godnatt!
Hjälp att hjälpa
Musikhjälpen 2009, en timme kvar. 72 999 - sista rycket, nu sms:ar vi!
50 spänn, kom igen, tillsammans hjälps vi åt.
50 spänn = en onödig extra öl på krogen som vi verkligen inte alls behöver.
50 spänn = ett onödigt HM-smycke som vi aldrig kommer använda.
50 spänn = ett onödigt skrovmål mitt i natten som vi glömt smaken på dagen efter.
50 spänn = onödig mat vi köpt som möglar och slängs eftersom vi glömt att äta upp den.
50 spänn = ännu en onödig julklapp som vi köper bara för köpandets skull.
50 spänn = en massa andra onödiga saker som vi absolut inte behöver.
50 spänn = malariabotemedel åt 10 barn.
Örongodis, ögongodis
Idag behöver vi lite lördagspepp, tycker jag. Så varsågoda, en skön musikstund med ett gäng sköna snubbar. Tillägnad Camilla, som fyller 23 idag. Hipphipphurra!
Snygg, sexig och singel? Nej tack.
Julklappsshopping igår. Det gick ju... sådär. Inget vidare, faktiskt. Om det där med att hitta fyra julklappar till mig själv inte räknas förstås. För plötsligt blev det så väldigt mycket roligare att prova billiga reakjolar åt mig själv, än att fundera ut fyndiga julklappar till nära och kära.
Det är just det. Som med allt annat så har jag för höga krav på klapparna. Är kräsen, vill att de ska vara fyndiga, personliga och genomtänkta. Och jag lovar, med de kraven hittar man ingenting klockan 17.45 en fredagseftermiddag mitt i Stockholm city. Speciellt inte när man är hungrig, svettig och tvingas trängas bland hundrafemtioelva andra likasinnade klappletare i varje affär.
Näpp. Då är det bättre att nöja sig med de fyra egenjulklapparna, åka hem till vän, styra upp tacos och fredagsmys. (Och förbannas över att det överhuvudtaget inte visas något sevärt på tv en fredagskväll efter klockan nio. Hallå, familjeunderhållning, dokumentär, långfilm, vad som helst! Och då menar jag inte mysäckelpäckel om hur man gör sitt eget julpyssel eller tänder en fin brasa i Jul med Ernst. Eller SVT:s fredagsval Snygg, sexig och singel som kan vara en av de mest värdelösa filmer någonsin.)
Hej hej hej mitt vinterland, det var på tiden!
Ha! Där kom den! Julkänslan! Det som krävdes var en helkväll i julmysigt vardagsrum i Årsta med julmusik, glögg, saffransskorpor och julgodis i goda vänners sällskap. Och så idag en tur ut till julpyntad galleria för att påbörja julklappsshopping. Och ovanpå detta det stockholmarna kallar för snökaos. Det vill säga vinter. Äntligen!
Julstämning genom omtanke i form av
en ren och ett paket julgodis från fin vän.
Det där med flexibilitet. Och att bli räddad av mamma.
Såhär är det. I dessa tider är planering omöjligt. Det gäller att släppa på kontrollbehovet och vara flexibel helt enkelt. Flexibel som jag är hade jag därför inte bokat några biljetter hem inför julen. Biljetter som helst ska bokas sådär oktober, allra helst i augusti för att vara på säkra sidan. Annars tar de slut eller kostar 2200:- enkel väg. Men jag tänkte, att som med allt annat så löser det sig på något vis.
Men så blev det plötsligt veckan innan jul. Och jag hade fortfarande inte bokat biljetter, för jag är fortfarande sådär flexibel. Och så poff dyker ett fantastiskt jobberbjudande upp, och så poff ska jag jobba ända fram till den 23:e. Så då var frågan. Hur göra? Inga flygbiljetter kvar, hinner jag åka, ska jag åka, ska jag stanna här, det är ju ändå bara jul, det kommer fler jular, men jul är ju ändå jul, eller....?
Förvirring, tusen frågor. Så jag ringer mamma. Mamma vet alltid bäst. Mamma har alltid svar på alla frågor. Och även om jag ofta redan vet svaret innan, så blir allt så glasklart när mamma sagt det. "Kom hem! Boka nu! Jag ska ha hem dig till jul!"
Såklart att jag ska hem till jul! Så jag letar, pusslar och lyckas hitta några sista överblivna biljetter som ingen velat ha, som sakta men säkert tar mig uppåt. Nio timmars buss till Umeå, tåg till Luleå, och så 14 timmars nattåg hem sen. Men. 3,5 dagar Luleåjul är bättre än ingen Luleåjul alls.
Jul, jul, kom igen, stråla då!
Hörrni. Det här med julen. Jag hänger inte med, det gick så fort. Första advent - flytt. Andra advent - jobb. Tredje advent - jobb. Adventarna är väl till för att... vänta. Ladda upp, förbereda sig. Men om jag nu gått och missat dem allihop, vad händer då? Och nu är det snart fjärde - och fjärde är lika med jul.
Den röda stjärnan är uppe och visst lyser snön vit på taken. Men julkänslorna, hallå, när ska ni komma? Julklapparna, hallå, när ska ni köpas?
Nä, jag tror helt enkelt vi får köra järnet nu. Julpeppning 2.0. Lussebullar, julmarknad och julklappsshopping. Julmusiksfrossa på Spotify, glögg och så inslagning med röda papper och guldsnören. Vi maximerar, komprimerar in allt på en vecka och hoppas kunna uppfylla julstämningskvoten till fullo ändå. Heja heja, nu kör vi!
"Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan..."
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över...
Jag tänker, att det nog inte finns någon som kan, som han den där Lasse.
Sätta ord på det där som man själv inte lyckas få ord på. Rakt på.
Sätta ord på det där som man själv inte lyckas få ord på. Rakt på.
Drygt en månad försent. Men det är förlåtet och glömt.
Premiär på Hovet, och han var bra ikväll. Såklart att han var bra.
Extra plus för den fantastiska pianoversionen av Elden och för Anna Stadling i Om du lämnade mig nu. Gåshud i Varning för ras.
Och nu blir det sådär som det alltid blir, efter en Winnerbäck-konsert.
Återupptäcker. In med repeat-knappen. Kommer på, att Lasse ju är Lasse.
365 dagar
Den 12 december 2008, för exakt ett år sedan, skrev jag det här.
Marken gungade, det var skakigt och upp och ner.
Idag har det gått 365 dagar. Och allt gick bra, som min kära vän säger.
Ja för tänka sig, att det gjorde det faktiskt.
365 dagar, och tid förändrar. Idag är inget som då.
Idag vet jag så mycket mer än jag visste då.
Idag har jag varit med om, lärt mig, sett och insett så mycket mer.
365 dagar och jag faller inte längre. Tvärtom.
För trots den mest oförutsägbara våren någonsin,
trots farande och flängande och flytt hit och dit,
trots den hektiska sommaren, den lätt kaotiska hösten och den ovissa framtiden,
så står fötterna stadigare mot marken än på länge.
Stadigt, men med blicken uppåt, framåt.
Äntligen på väg
Idag trycker vi på LIKE-knappen. För fybubblarns, nu äntligen lossnar det! Visst anade jag ljuset redan för ett tag sedan, med positivt svar, intervju, utbildning... Fast vågade knappt hoppas. Men så idag kom samtalet. Och imorgon är det dags för min första jobbdag. På arbetsplatsen som jag mer och mer känner att jag bara måste vara på. Vill vara på, ska vara på. Så är det. Nu återstår bara att köra järnet och hålla tummarna.
Det snurrar i min skalle
Här går det undan. Byta Stockholm mot Norrköping mot Stockholm igen. Åka tunnbelbana, buss, bil och tåg. Äta fyra tallrikar fyllda med alltifrån renstek, julskinka och gravad lax till saffransmousse, ostkaka och knäck. Dricka öl, vin och snaps. Gissa tv-serie-låtar och dansa till Michael Jackson, Lady Gaga och The Killers.
Redigera åtta utrikessidor till koncernens tidningar. Säga hejdå och lycka till och jag vet inte när vi ses nästa gång. Mitt-i-natten-prata över varsin kopp te och komma till värdefulla insikter som vi egentligen vet såväl men som vi ibland behöver påminnas om. Promenera på öde gator genom stad som knappt vaknat, gator som jag inte vet när jag kommer vandra nästa gång. Öppna nya dörrar, kliva in på ny arbetsplats full av nya människor och mötas av nya utmaningar. Proppa huvudet fullt med mängder av information och framförallt inspiration...
...är bara lite av det som faktiskt är möjligt att hinna med såhär mellan en lördagseftermiddag och en måndagskväll. Ja, om man sover på tok för lite, det vill säga. Knappt fyra timmar häromnatten. Ajaj, säger den stackars jag-kräver-min-skönhetssömn-kroppen. Men håll ut. Någon timmes yrt kämpande för att få någon slags ordning på dygnsrytmen. Sedan vet jag en som kommer falla in i djupa drömmar så fort hon lägger huvudet på sin kudde.
"Den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr..."
Promenerar längs med Söder Mälarstrand. Kullergator upp och ner. Spanar mot det ena charmiga huset efter det andra, tänker att där vill jag bo. Eller där, eller där, eller där. Möter upp vän i Gamla stan, smyger ner i mysigt källarcafé och får en lista med 20 olika tesorter att välja bland.
När vi fikat färdigt är det mörkt på Stora Nygatan. Promenerar vidare mot Slussen, sneglar ner mot Debaser och tänker att det nog är dags för en riktig utedanskväll där snart. På Södermalmstorg säljs det julkransar och hålls levande julkalender. Götgatan är så där som bara Götgatan kan vara. Myllrande, välkomnande, levande. Fullt av julklappsshoppande fredagsflanörer, fullt av vänner som möts upp för att avsluta jobbveckan med en välförtjänt öl.
Fäster blicken mot ett Globen som för dagen lyser blått. Promenerar Götgatan söderut, mot Skanstull. En bra känsla sprider sig i magen. Stockholm känns lovande, känns hemma. Känns som den perfekta platsen att landa på just nu.
Utsikt från Söder Mälarstrand, fotat i januari.
Inte fullt lika gnistrande vackert och vitt nu,
men håller tummarna för att det snart ser ut såhär igen.
Skrivet med högerhanden
Bloggpaus. Anledning? Se föregående inlägg. Det där omtalade svinvaccinet har spridit sig som ett gift i min vänstra arm. Låter jag den hänga slappt så gör det ont. Lyfter jag den så gör det ännu mer ont. Eller förresten, som ett gift i hela min kropp snarare. Precis så känns det. För det värker lite här och där, jag känner mig svag, trött och hängig. Får yrselattacker och akut frossa som inte går att hejda trots att jag lindar in mig i fleecefiltar eller tar ett kokhett bad.
Men nu är det åtminstone gjort. Och, jag är fortfarande stolt. Återkommer förhoppningsvis med två fullt fungerande blogghänder inom snar framtid.
Svinigt värre
Ett plåster sitter på min arm. Jag gjorde det! Tog det sviniga vaccinet! Utan att svimma, gråta eller rymma därifrån. Utan att ge upp när de på den första vårdcentralen sa att de just idag bara vaccinerar de i riskgrupperna. Nej för trots en viss yrsel, tvekan och obehagskänsla så tog jag mig vidare till nästa vårdcentral. Stannade där trots 45 minuters väntetid, gick lydigt in i det kala rummet med äcklig sjukhusdoft då de ropade upp mig.
Ja, jag lider av sprutfobi. Måste blunda så fort de visar sprutor på film eller tv. Undviker för tillfället en av nyhetssajterna eftersom det i högerkanten ligger en bild på en spruta som trycks in i en arm. Blir kallsvettig så fort någon pratar om injektioner, än mer kallsvettig då jag måste sätta min fot på vårdcentraler, sjukhus eller andra lokaler som har med sprutor (...eller sjukhusutrustning överhuvudtaget...) att göra.
Mesigt säger vissa, men sån är jag. Så idag är jag jäkligt stolt.
Flyttad: Nio väskor och en Elin
Nio väskor/påsar och en Elin har nu bytt stad. NIO! Det blir en väldigt massa saker. Och om dessa saker knappt märktes på de 77 kvadratmeterna i Norrköping, så märks de definitivt nu. På dryga 30 kvm i Stockholm. På bara några timmar har de, som ett elakt virus, spridit sig och tagit över på golv, bord och ytor här i ettan. Fast än jag försöker springa runt och sortera, packa upp och greja så hinner jag liksom inte med. Det är kaos.
Dessutom är vi två personer som ska bo här nu, vilket innebär dubbelt så mycket prylar. Lösning? Göra om hela sovalkoven till en walk-in closet? Fast var ska vi då sova? Hm...
Vid flyttstädningen upptäckte vi att vi under dessa
sex månader samlat på oss ett gäng märkliga accessoarer.
Två stråhattar, två gräsligt orangea Jägermeistersjalar,
en lika orange frisbee, en styck Martin Dahlin-keps,
en upphittad glittrig partyaccessoar samt ett gäng tomtar.
