1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Idag är det exakt ett år sedan allt började. Den 3 november 2008 klev vi in på den då helt främmande redaktionen för första gången, efter att precis ha flyttat hit till det då så främmande Norrköping.

Då såg vi ut ungefär såhär:

'

...och staden såg ut ungefär såhär:



Idag, exakt ett år senare sitter vi här igen. Vi ser ungefär likadana ut och detsamma gäller staden. Lägenhet har vi bytt och är nu inne på vår fjärde här. Däremot är varken staden eller redaktionen främmande längre. Snarare tvärtom. Hemma.

Hade vi en aning om detta för ett år sedan? Svar nej.
Har vi någon aning om var vi gör den 3 november nästa år? Svar nej.

Livet är allt spännande ändå.

Kikade på Maries Londonbilder, blev plötsligt akut Londonsugen
och letade fram bilderna från när vi var där i maj. Så, varsågoda, en dos London!

Åt lunch med två nya journalistpraktikanter idag.
"Hur många terminer har du kvar nu då?" frågade den ena.
"Det här är den sista" svarade jag.
"Jaha, så då tar du examen nu i vår?"
"Ja. Eller nej... Nu snart... Eller. Nu på...fredag. Fredag!"

Så gick det upp för mig. Jag tar examen, nu på fredag. Nu på FREDAG. F-R-E-D-A-G. Fattar jag det? Svar: nej.

För, det var ju nyss som jag satt där hemma i Luleå. Med framtidspanik, googlandes runt bland en massa utbildningar, en massa möjliga vägar att vandra. Så hittade jag den, drömutbildningen. Och slängde inte en ansökan. Inte för att jag hade tänkt börja plugga, nej. Men jag slängde in en ansökan, bara för att. För att det ju faktiskt lät som drömutbildningen.

Så drog jag till Thailand och backpackade i en månad. När jag kom hem låg antagningsbeskedet där och blängde på mig. Jag hade kommit in. Jag hade valt en väg att vandra, och jag var otroligt sugen på att vandra just den vägen. Jag packade mina grejer, flyttade ner till den stora främmande huvudstaden, där jag knappt kände en endaste kotte. Så drog det igång. En introduktionskurs i journalistik, köpte på mig all kurslitteratur som jag tragglade mig igenom redan första veckan, "så skriver du ett pratminus",  "så skriver du rubriker och inte etiketter", "si och så många ord bör en ingress bestå av"... Så fortsatte det, med reportagekurs, b-uppsats, c-uppsats, exjobb, och så hipsvips var det dags för praktik.

Däremellan träffade jag några som just nu är bland de viktigaste personerna i mitt liv. Jag lärde mig en hel massa om journalistik, men också en hel massa om mig själv, om personerna omkring mig och om livet i allmänhet. Och hade tre av de roligaste åren i mitt liv.

Första bilden av Stockholm som hemma.


Första bilden tillsammans med min finaste Jeannatös.


Jeanna, Eva och jag, på första festposegruppbilden,
(...och fler skulle det bli, många fler...)


Den där Kvällen med stort K, i Karins lya i Högdalen.
Kvällen då vi fann varandra genom Winnerbäck och en gitarr.


En av de första galna nätterna ute i Stockholmsvimlet tillsammans,
(...och fler skulle det bli, många fler...)


Så kom fantastiska Camilla in i våra liv,
som en stormvind,
med en gitarr i sin famn och ett hjärta av guld.


Och det blev den ena fina stunden efter den andra...


Så blev det vår, vår första Stockholmsvår.


Och vår alldeles egna Sweet Marie kom in i våra liv.


Matlådestunderna blev värdefulla stunder,
andrum mellan långa föreläsningar, surrande datasalar och tentaångest.

Och så nu. Nu på fredag. Är det alltså dags för examen. Rubriker är jag fortfarande värdelös på. Men jag jobbar på det. Ja, jag fortsätter jobba på det mesta, och känner mig något tveksam till att sätta rubriken färdig journalist på mig själv. Journalist på väg, snarare.

På väg ut i verkligheten. På väg på en resa som bara precis har börjat.
På väg på den väg jag är så jäkla nöjd att jag valt att vandra.

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej. Jag hatar ingen, hata är ett allt för starkt ord.

22. Bästa boken du läste i år?
Den första jag kommer att tänka på är En sorts kärlek av Ray Kluun. Minns inte när jag sist grät så mycket till en bok.

23. Största musikaliska upptäckten?
Markus Krunegård, Lykke Li, Veronica Maggio.

24. Något du önskade dig och fick?
Praktik på en plats där jag lärt mig otroligt mycket.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Fred på jorden.

26. Årets bästa film?
Oj, vad har jag sett för filmer i år? Har jag sett några filmer? Hm... Spontant måste jag nog säga Patrik 1,5, Into the wild och Juno.

27. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag hade ett litet tårtkalas i snabbversion på förmiddagen, innan jag åkte till jobbet. Sedan spenderade jag större delen av dagen i Överkalix, där jag skrev om en manifestation för ett mordoffer. Jobbade över, till kl 23, och den sista timmen av födelsedagen spenderades med en välförtjänt drink i handen.

28. De bästa nya människorna du träffade?
Alla härliga Norrköpingsmänniskor.

29. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Klänning eller kjol, gärna något prickigt, randigt eller rött, flygande långt hår som gjorde lite som det ville, ett par sköna dojor, och som pricken över i:et antingen min kära röda trenchcoat eller Myrornajeansjackan. Elinstil, med andra ord.

30. Vad fick dig att må bra?
Mina nära och kära, oj vad ni lyfter mig och gör mig lycklig!

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
En viss gitarrspelande och sjungande snubbe i knallröda byxor;)

32. Vem saknade du?
Under större delen av året: familjen och Luleåtjejerna.
Under sommaren: Stockholmstjejerna.
Under hösten: Marie.

33. Favoritmånad?
Maj - för alla härliga försommarupptåg i både Stockholm och Uppsala.
Juni - för syrrans bal och student, och inledningen av Luleåsommaren.
Juli - för alla ljusa ljuvliga sommarnätter.
Augusti - för kräftskivor och andra sensommarfestligheter i både Luleå och Stockholm.

34. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer ledighet , mer pengar och mer spontana infall.

35. Vilka blir dina nyårslöften?
Jag tror inte på nyårslöften. Men, jag känner på mig att 2009 kommer bli ett lysande år, det tänker jag se till.

Med varsit glas vin placerade vi oss i hennes gamla flickrum. Jag och Sofia, och en spontant skön junitorsdagskväll. Som slutade med att vi kom fram till att det inte var någon större idé att dra ut på någon av de ungefär två krogar som har öppet i Luleå en torsdag. Mycket trevligare att stanna där, i hennes flickrum, och fylla vinglasen en gång till.

Vi pratade om allt, sådär som vi alltid gör. Om allt vi gjort, allt vi vill göra, allt vi ska göra. Allt vi tycker, tänker och tvivlar på. Gamla vänner, gamla klasskamrater, gamla ragg, gamla pojkvänner. En av dem fick vi för oss att slänga iväg ett sms till, mest för att kolla vad han gjorde. Och han ringde upp.

Han var min första pojkvän. Vi var tillsammans, eller ihop som det hette då, i någon månad eller två. Jag vet inte hur gamla vi var, men gissar på trean-fyran-femman-nånting. Han var även offret för min första kyss. Eller kyss och kyss. Puss snarare. Det hela skedde bakom de ljusrosa dörrarna med glasrutor i skolans vaktmästeri, och varade i exakt tre sekunder. De som stod och tittade på, genom glasrutorna, tog tid. Tre evighetssekunder. Men vi blev brädade av det andra paret i denna slags kysstävling, som klarade hela fem sekunder. Wow.

Det visade sig att han nu flyttat till en by utanför Kiruna. Han skyllde på jobb, men jag tror mest att det är kärleken som tagit honom norrut. De bodde nu hos den nya flickvännens föräldrar, i denna by utanför Kiruna. De skulle dock få en egen lägenhet snart, samt en ny bil. Jag är inte avundsjuk. Det hade snöat i Kiruna den morgonen. Men jag är glad för honoms skull. Hoppas bara att han har en rejäl fleecetröja, så att han inte fryser.