Det var en gång en midsommarafton, det var en gång en ö som heter Gotland.

På Gotland är det ungefär som utomlands. Luften är tropiskt varm, gotländskan låter som ett annat språk och man kan göra precis samma saker som man gör utomlands.

Till exempel så kan man ligga och steka i bikini långt in på kvällen, på sin alldeles egna terass.

(Eller loftgång, som det egentligen var. Men terass låter glassigare.)

Man kan sucka djupt och säga "liiiivet" upprepade gånger, mellan klunkarna av roséspritzer.

Torgkassen a.k.a Korgtassen är däremot inte så utländsk. Där finns nämligen svenska jordgubbar. Samt alla andra tänkbara smaskigheter man kan behöva, för att trolla fram godaste tänkbara midsommarmiddagen:

Recept på världens bästa midsommarefterrätt: svenska jordgubbar, gräddvaniljglass, grädde och marshmallows. Blanda alltihop. Ät i ofantliga mängder. Njut som tusan.

"Andra sidan är ni klara..."

"...jajjamensan fattas bara.... Skål!"

Ungefär så fyndiga var våra snapsvisor. Om ens så fyndiga. Vi får öva tills nästa år.

Men Hallandsflädern satt där den skulle. Även om det inte var Hallonfläder,

vilket vissa av oss kan få för sig ibland.

För plötsligt var glasen tomma, skärpan blev oskarp och vissa av oss försökte

vrida runt huvudet(?) på andra.

En stugfest och ett kubbmästerskap senare tog vi oss hem genom Gotlandsnatten med tårta i ansiktet.

Det var en gång en midsommardag, och midsommardagar ska minsann också firas.

I alla fall om man är på Gotland, i alla fall om man är på semester och i princip utomlands.

Så vi följde havet och tog oss in till storstan. Det vill säga Visby.

Där hittade vi en mur, a.k.a mjuuur. Den var hög och stenhård, men väldigt fin.

Vid mjuren kan man släcka törsten efter en het och högst ansträngande dag i den tropiska solen,

genom att dricka upp det sista rosévinet.

Man kan också dra hundrafemtioelva mjuurskämt samtidigt som man aktar sig för mjuurfåglarnas försök att förpesta en med äckliga skänkar från ovan.

När rosévinet är slut är det bäst att krångla sig in genom mjuuren, upp genom kullerstensgränderna

och hitta Stora torget. Där finns öl, där finns grillspett, där finns Eric Gadd.

Där finns en sol som går ner bakom vackra byggnader, där finns ett uteställe med flera våningar och insmickrande 18-åringar som klämmer fram den noga genomtänkta raggningsfrasen:

"Asså jag måste bara säga, att du är tamejfaaan sötare än sockervadd." Jomantackar.

Det var en gång en midsommarhelg på en ö som heter Gotland. Snipp snapp snut, så var sagan slut. Fast Gotland, jag hoppas att vi ses snart igen.

Det fina med att sluta på en arbetsplats är att man får kramas mycket. Och fika. Det jobbiga är att man måste städa skrivbordet och säga hejdå. Fast det här avskedet var inte så brutalt, tillbaka igen i augusti efter minisemester och nattjobb.

Den kungliga dagen börjar med att diskutera blåblodigt med mamma, som skvallrar att prinsens flickväns föräldrar tydligen kommer från Överkalix.

Det händer saker. Det skakas, rivs och blandas om samtidigt som det tas nya sikten och planteras nya frön. Precis sådär, som livet är. Och vi grejar det, klart att vi grejar det. Tillsammans grejar vi allt. Och samtidigt som knopparna slår ut och nätterna blir ljusare, styr vi kosan mot nya vägar och resmål. Både i stort och smått. Framför våra fötter väntar en sommar, början på något nytt. Äventyrliga resor, efterlängtade flyttar och spännande jobb. Och en hel massa annat som vi ännu inte vet. Precis sådär, som livet är.