Dopparedagen

Dan före dan före... Nej. Trots att jag knappt hunnit med i svängarna, så är det faktiskt julafton idag. Och här sitter jag på redaktionen och skriver julreportage. Vi mumsar ur Alladinaskar och inifrån fotoavdelningen hörs "Hallelujah" på högsta volym, följt av "Fairytale of New York". Fönstrena är disiga av all frost, där utanför är det elva minusgrader och gnistrande vitt. Det är en fin julafton här i Luleå.

Sen även efter jul är det fullt upp:
Juldagen: en kär återförening med finaste Luleåtjejgänget, med förfest och utgång i bästa Luleåstil.
Annandagen: ännu en kär återförening, fast med gamla gymnasieklassen, då vi ska partajja precis sådär som bara före detta Led3b kan.
Lördagen: julfest och julklappsutdelning med störtsköna Kurirengänget.

God jul på er alla!


"Den här stan är ägnad dig, alla gator hånar mig"

Luleå kosmetik har bytt namn, Konsum i Smedjan har lagt ner, Notaskansliet har rivits, en ny busshållplats har satts dit på banken mittemot badhuset. Och så har hela staden täckts av snö. Rent konkret, sett utifrån, är det ungefär det som har hänt sedan jag sist satte min fot i Luleå. Annars är det mesta sig likt.

Men inombords har ungefär allt hänt. Jag promenerar gata upp och gata ner. Och varenda korsning där vi har stått, varenda affär där vi har handlat, varenda fik som vi har fikat på, varenda väg som vi har åkt tillsammans på... Ja allt, precis allt, påminner mig om det som var och som inte längre är.


100 mil genom Sverige

Jag har härmed, med en hel del hjälp av världens bästa Jeanna, uppfunnit det som troligen kan vara världens bästa taktik för att klara en tolvtimmarsresa upp till Luleå:

Inled fredagskvällen i Stockholm med rödvin och mat i goda vänners sällskap, gå vidare i natten genom att festa och dansa som om det inte fanns en morgondag, kom hem runt fem-sex på morgonen, sov drygt en timme, kliv upp vid sju och bege dig mot Centralen, somna så fort tåget lämnar huvudstaden, vakna några timmar senare av att det är alldeles snöigt och vitt ute, inse att du precis rullar in mot Sundsvall och att du tajmat din sömn alldeles perfekt. Kliv av tåget och hoppa på bussen, somna så fort du intagit en någorlunda skön position på det förbannat trånga bussätet, vakna till någongång i höjd med hoppbacken i Ö-vik, käka din medhavda Pressbyråmacka, somna sedan om igen och vakna i Piteå, för då har du lagom med tid för att gnugga dig i ögonen, kvickna till och göra dig redo för att rulla in mot Luleå. Tadaa!

Sen det där med att däcka så fort du kommit hem och krupit ner i din flicksäng, för att sova en djup drömlös 13-timmars-sömn, det är bara en bonus...


Pusselbit efter pusselbit

En vecka har snart gått. En vecka som i början kändes som en evighet, som jag inte visste hur jag skulle ta mig igenom. Men på något vis har det gått, för idag är det torsdag. En dag i taget. Som har fyllts av värdefulla pusselbitar, som tillslut har blivit en vecka. Mitt i nyhetsflödet på webben, in med nyhet efter nyhet, skriva skriva, fyndiga rubriker och snygga puffar, och så lite glögg och lussebullar däremellan, givande samtal med nära och kära om kvällarna, och så fantastiska Cabaret  på Östgötateatern. Och nu är det torsdag, snart helg. Då väntar Luleåjul, via en snabbvisit hos fintösen i Stockholm. Och jag känner så smått, att jag fixar det här.

Livlinor

Jag har så otroligt fina människor omkring mig.
Ni tar emot mig, ni lyfter mig. Och det betyder allt just nu.

Mer måndag, mitt i december

Jo, förresten. En bra sak finns det faktiskt med idag.
För, jag har precis betalat in det sista till Indienvolontärresan.
Och det, det betyder att det är sant, det är på riktigt! Vi kommer att åka!

Måndag, mitt i december

Det är en jobbig dag idag. Inte rolig på något sätt alls, faktiskt.
Nej, det mesta känns mest bara tungt och tomt och meningslöst.
Och jag orkar bara inte anstränga mig. Knappt ens vara trevlig mot folk.
Men det kommer bli bra, det vet jag. Det måste bli bra.

Och nu?

Och nu då, vad gör jag nu? Jag kokar alldeles för mycket makaroner, men de smakar ingenting. Hur mycket riven ost och ketchup jag än har på så smakar de ingenting. Jag stirrar på ett gammalt avsnitt av Vänner men det är inte ens roligt för jag orkar inte koncentrera mig på vad de säger.

Vad gör jag, hur gör man?

Idag...

...faller jag. Jag faller handlöst, faller och faller, och bara väntar på att kraschlanda.

Men som en väldigt fin vän sa:
"Det gör inget om du kraschar, för jag är ett sjukt bra säkerhetsbälte."

Sensommarextas

COLDPLAY , 22 augusti, Stockholm Stadion. Och vi fick precis tag på biljetter! Hurra!


Flimmer

Idag ligger jag i sängen och stirrar upp i taket. Det är vitt, väldigt vitt. Fast om man stirrar tillräckligt länge så syns det plötsligt en massa flimrande små ljusfläckar på allt det där vita. Jag är sjuk, jag har feber. Och jag vet inte om det är alla tankar som maler eller bara vanlig huvudvärk, men aj vad det gör ont i skallen också! Jag går upp ibland, hinkar i mig litervis av grönt te med syndigt mycket honung i. Fast sen börjar det flimra framför ögonen igen, sånadär ljusfläckar, så då går jag tillbaka till sängen. Och fortsätter stirra upp i taket, och låter de förbaskade tankarna mala bakom pannbenet. Idag känns som världens längsta dag. Jag hoppas att idag snart tar slut.

En rejäl dos av sommarhopp, i början av december

Okej, så här är det. Att. Det blir en sommar i Norrköping. För att. 
Vi har blivit erbjudna sommarjobb på NT!

Och så här glada är vi över det:



Imorse...

Imorse åkte Malin till Thailand.

l
l
V



Imorse åkte också Emma till Alperna.

l
l
V

Observera, hur bildlig och pedagogisk jag är!

Två helt skilda resor, till två helt fantastiska platser. Och, två resor som jag just nu är väldigt väldigt avundsjuk på. Men töser, hoppas ni får er varsit toppenäventyr nu! Det är ni värda, ja mer än värda.

Och jag ska faktiskt inte klaga, även om Norrköping för tillfället varken erbjuder turkost vatten eller kilometerlånga pister, så känns det riktigt bra att vara just här just nu. Ännu en härlig praktikvecka på Norrköpings Tidningar avslutad, en praktikvecka som fått mig att öppna upp ögonen för det här med webb. Som ju faktiskt visade sig vara riktigt jäkla skoj! Sen kan man ju undra varför jag inte har tänkt på det tidigare?! Jag gillar att skriva, jag gillar att pyssla med bilder, jag gillar att jobba effektivt, jag gillar när saker händer här och nu. Att kombinera allt detta, vilket ju är hela grejen med webben, kan ju inte bli annat än perfekt! Tror och hoppas att nästa vecka dessutom kommer bli ännu bättre, nu när jag blivit en smula varm i kläderna. 

Well, nu väntar fredagssushi och imorrn blir det julbord med NT-folket. Me like.


Röda läppar



(Se så roligt jag har när jag Photoshopleker!)

Bildbylinepremiär

Idag fotade vi bildbylines. Mitt första riktiga bildbyline (...ja, förutom den där engångskrönikebilden i somras...) Hade ju övat så för denna stora stund under Kurirenfesten i somras:


Det är mycket att tänka på, berättade de erfarna. Seriös men inte arg, viktig men inte tillgjord, trevlig men inte för glad. Så när det nu var dags för första gången borde jag ju vara expert. Eller så inte. Fort som tusan gick det, "just ja Elin, du ska ta bylinebild idag", hippsvipps in i studion, "sätt dig där på pallen", "se allvarlig ut", klick, klick, "det blev bra", klick, och så var det över. Seriös, viktig och lagom trevlig? Nja. Snarare arg och rädd.

Hipphipphurra för Karin

Grattis till Karin som fyller år idag!



Logik. Och förvirring

Shoppingförbud. Har inte shoppat ett endaste klädesplagg på flera veckor. Hurra för mig, som klarat något sådant! Och hur firar jag det? Jo. Genom att gå och köpa mig en fantastisk klänning. Logiskt. Men just igår kändes det faktiskt som att en fantastisk klänning var just vad jag behövde.


Och så idag. Måndag. Går ut på promenad efter jobbet. Rensa tankarna, prata i telefon en stund. Så en bit in på promenaden märker jag att jag glömt min kjol hemma. Och alltså traskar runt i bara tights och jacka.

Det är förvirrat just nu.


RSS 2.0