Efter ett timslångt samtal med Värmlandstösen igår fick jag upp hoppet. Förutom en härlig update på varandras liv så smidde vi vidare på Luleåplanerna, dessa förbaskade Luleåplaner som aldrig tycks gå att få ihop. Men nu, kanske det går att lösa ändå. Kanske kan hon och förhoppningsvis resten av gänget komma hit. Redan i sommar!

De börjar snart bli experter på vem Stockholms-Elin är, ja henne har de känt i över två års tid. Men Luleå-Elin... Visst är det samma Elin, men ändå. Luleå är så mycket, så otroligt mycket. Här finns hela det som var och fortfarande är, och det vill jag visa er. Eller åtminstone en liten bit av det, så mycket som bara vi hinner med. Det måste gå att lösa, kom kom kom! Vill och hoppas, hoppas och vill.