Jag köpte tre blommor. Det var en dag i februari, och jag våndades över hur de skulle överleva, då mina förra hamnade i blomhimlen rätt så omgående. Lollo gav mig följande tips: Vattna när jorden är torr brukar fungera bra. Och så gjorde jag. Vattnade alltså, då jag tyckte jorden kändes torr. 
  


Sakta men säkert har det dock gått utför under våren. Nu är det juli och följande bild skickades från min kära blomvakt Camilla:

Blomman. Döende. Om inte redan död?

Om inte det går att se, så ska det föreställa den mittersta blomman på före-bilden. Den med spräckliga, ljusa, härliga blad. Var de spräckliga, ljusa, härliga bladen försvunnit vet jag faktiskt inte. Det är sant. Jag har inte riktigt hunnit med, men borta är de i alla fall.

Här bör tilläggas att denna groteska förvandling absolut inte är min kära blomvakt Camillas fel, nej blomman var nog ungefär i samma döende form då jag överlämnade den till henne i början av juni. Jag vet inte, kanske hade jag en uns av hopp kvar, om att ett mirakel skulle ske. Ett grönt sådant, med Camillas gröna fingrar. Men det var nog redan too late, för längesedan, kanske redan den dagen den stackars optimistiskt grönskande blomman hamnade i fönstret i min etta. Nu dör den i alla fall en värdig död hos Camilla i Midsommarkransen, omgiven av hennes maffiga, välskötta och prunkande växter på fönsterbrädan. Rest in peace, kära blomma. (...som jag inte ens kan namnet på, dåliga blomägare som jag är.) Än finns dock lite hopp kvar för de restrerande två. Eller blomvakten, hur ser det ut?

Nåja, till slutsatsen: Jag har inte gröna fingrar. Jag ska i fortsättningen enbart köpa fejkväxter. Punkt.

Jeanna tipsade förresten om att blomman Fejka från Ikea ska vara lättskött. Fejk alltså, som namnet troligen avslöjar. En sådan får det nog bli till hösten. För, som hon påpekade, jag hade gärna fått några skott av hennes mammas Fejka... Om den inte varit just fejk.