Med varsit glas vin placerade vi oss i hennes gamla flickrum. Jag och Sofia, och en spontant skön junitorsdagskväll. Som slutade med att vi kom fram till att det inte var någon större idé att dra ut på någon av de ungefär två krogar som har öppet i Luleå en torsdag. Mycket trevligare att stanna där, i hennes flickrum, och fylla vinglasen en gång till.

Vi pratade om allt, sådär som vi alltid gör. Om allt vi gjort, allt vi vill göra, allt vi ska göra. Allt vi tycker, tänker och tvivlar på. Gamla vänner, gamla klasskamrater, gamla ragg, gamla pojkvänner. En av dem fick vi för oss att slänga iväg ett sms till, mest för att kolla vad han gjorde. Och han ringde upp.

Han var min första pojkvän. Vi var tillsammans, eller ihop som det hette då, i någon månad eller två. Jag vet inte hur gamla vi var, men gissar på trean-fyran-femman-nånting. Han var även offret för min första kyss. Eller kyss och kyss. Puss snarare. Det hela skedde bakom de ljusrosa dörrarna med glasrutor i skolans vaktmästeri, och varade i exakt tre sekunder. De som stod och tittade på, genom glasrutorna, tog tid. Tre evighetssekunder. Men vi blev brädade av det andra paret i denna slags kysstävling, som klarade hela fem sekunder. Wow.

Det visade sig att han nu flyttat till en by utanför Kiruna. Han skyllde på jobb, men jag tror mest att det är kärleken som tagit honom norrut. De bodde nu hos den nya flickvännens föräldrar, i denna by utanför Kiruna. De skulle dock få en egen lägenhet snart, samt en ny bil. Jag är inte avundsjuk. Det hade snöat i Kiruna den morgonen. Men jag är glad för honoms skull. Hoppas bara att han har en rejäl fleecetröja, så att han inte fryser.