Studenttider. Och som storasyster till en student vill jag givetvis att hennes livs största dagar ska bli så bra möjligt. Därför har jag de senaste två dagarna klivit in i rollen som florist, makeupartist, nagelskulptör, dekoratör, chaufför, fotograf och kock. En alltiallo-festfixare, helt enkelt. Jag måste säga att jag lyckats hantera samtliga roller rätt skapligt, trots att det där med att klistra på lösögonfransar på en blinkande och tårögd syster visade sig vara rätt så knepigt. Håret däremot lämnade vi i säkra händer, de säkraste till och med. Min käre svärfar lyckades skapa en kreation utan dess like. (Heter det så förresten, svärfar? Trots att vi inte är gifta? Jag och pojkvännen alltså... Vad säger man annars? Pojkvänspappa? Njaä.) Jag blev imponerad över frillan jag själv fick äran att stoltsera med på balen för tre år sedan, och blev lika imponerad av den som nu skulpterades på systerns hjässa. Han är grymt duktig!

Emma, balen -08



Elin, balen -05

Utöver dessa roller finns ju även den roll där jag känner mig som mest varm i kläderna, den jag övat på i snart 19 år nu. Storasysterrollen. Alla som själva är storasystrar vet precis vad jag syftar på. När vi var små gick det mest ut på att hålla lillasyster i handen, se till så att hon inte kom bort/ramlade/hamnade i knipa. Idag håller jag henne inte lika ofta i handen, och det klarar hon sig nog rätt så bra utan. Istället är det något som finns inpräntat i mig, där jag per automatik ständigt strävar efter att beskydda, övervaka, ta hand om, visa den bästa vägen, se till så att hon inte gör samma misstag som jag själv har gjort. Dessa viktiga dagar som bal- och studenttider innebär har därmed i hög grad varit påfrestande även för mig, som studentens syster. På ett positivt sätt. I en ständigt närvarande roll, dock en liten bit på avstånd, i bakgrunden, har jag själv nästan varit lika involverad som henne själv. Nästan. Därför var det inte så underligt att jag igår, efter att ha skjutsat iväg henne till sista klassfesten, ramlade ner i sängen redan innan midnatt.

Ett sista storasysteringripande via sms fick det bli, innan jag kunde sluta mina ögon.
"Varannan vatten! Eller åtminstone var femte!"
"Neej! Var tionde vatten:) För vi har tagit studenten!" fick jag till svar.
Bra, hon kan i alla fall stava, tänkte jag, då kan jag somna gott.

Och nu känner jag att det finns en risk för att detta är på väg att övergå till världens längsta inlägg som enbart handlar om min syster. Hur otroligt fantastisk hon är, hur hon var vackrast av alla på balen, hur hon glänste då hon sprang ut från skolan med den vita mössan och möttes av släkt- och skylthavet utanför. Men så är det. Och det är just det jag känner för att skriva. Hon ÄR otroligt fantastisk, hon VAR vackrast av alla på balen, hon GLÄNSTE starkare än solen under hela gårdagen. Men mest av allt vill jag skriva om hur enormt stolt jag är över henne. För det är jag.