"Elin, du har besök". Så plötsligt traskar Gösta in på redaktionen. Ja Gösta, han med äppelträdet och kolonilotten (se förra blogginlägget). En blomma har han i sin hand. En blomma som han vill ge till mig. En blomma, för att han och Barbro var så glada över att reportaget blev så bra. En blomma, som nu står högt uppe på ett skåp intill mitt skrivbord, så att alla kan se.

Fina fina Gösta och Barbro, tack! Och fina fina alla andra läsare, som på ett eller annat sätt gör den ansträngningen att höra av er till en journalist för att säga att något de gjort var bra. Som inte bara tänker tanken då de bläddrar i tidningen till morgonkaffet, utan som faktiskt skickar iväg det där mejlet eller ringer det där telefonsamtalet.

Ni ska veta att det värmer.