Om ni inte uppmärksammat det så kan jag meddela att det var en jättefin höstdag idag. En sån dag som är utmärkt för att ge sig ut på en milslång powerwalk, gå ut i skogen och plocka svamp, eller kanske samla en massa löv och göra ett lövkollage... Hm, det var ungefär alla höstaktiviteter jag kom på. Hur som helst så är det ju synd för er som inte uppmärksammade att det var en jättefin höstdag, eftersom den vid det här laget är väldigt över.

Men det är lugnt, ni behöver inte ha dåligt samvete om ni inte powerwalkat, plockat svamp eller samlat löv. Jag har inte heller gjort nåt av detta. Knappt varit ute, faktiskt. Om man inte räknar med promenader till och från tunnelbanan, bibblan och gymmet.

Däremot så har jag varit huslig, a´la min kära vän Louise. Ja, hon är en såndär väldigt huslig en. Som bakar, olika  sorters bröd dessutom. Jag är avundsjuk på hennes huslighet, måste jag erkänna. Speciellt eftersom jag just nu är inne i en huslig svacka, där pasta plus pastasås innehållande fler än tre ingredienser känns som ett köksligt stordåd. Men, idag åkte förklädet alltså på, och tillslut lyckades jag vispa ihop en degliknande sörja.

Morotskesobröd, efter recept av Lollo såklart. Enkelt och snabbt, lovade hon. De än så länge väldigt bleka brödstackarna befinner sig just nu inne i min ugn, där de förhoppningsvis är fullt upptagna med att förvandlas till gyllenbruna fantastiska bageribröd. Har jag tänkt mig, i alla fall. En härlig nybakat-bröd-doft har i alla fall spridit sig i lägenheten, det tar jag som ett lovande tecken. Och om jag nu lyckas så kommer jag känna mig superstolt, supernöjd och superhuslig. Och fira min huslighet med att låta mig själv slippa baka bröd den närmsta tiden. För, nu borde jag väl ha uppfyllt min husliga kvot för en bra tid framöver...?