Jag älskar människor! Varje gång jag haft människor omkring mig konstant under en intensiv period känner jag mig uppfylld av någon slags energi som bara gör mig superlycklig. Som nu i helgen, när vi varit fyra personer som bott i vår lilla lya. Ätit nattmackor tillsammans, somnat tillsammans, vaknat upp tillsammans och kollat runt hur alla mår, diskuterat vad vi ska laga till frukost och sedan lagat det... Det är trångt och mysigt, man går in i varandra, är i vägen för varandra och är i princip bara ensam de få minuterna man går på toaletten. Men, jag älskar det! 

I lagom dos, förstås. För, efter en intensiv helg fylld med fint sällskap av fina människor, är det extra skönt att bara krypa ner i soffan en stund såhär på söndagskvällen. Vara tyst och ensam. Och nöjd, jäkligt nöjd. Över ännu en lyckad helg med människorna jag tycker om som mest, i denna Stockholmshösten 2008.