Vi har ett guldträd utanför vårt fönster. Egentligen är det ett vanligt träd, av någon oidentifierbar sort. Eller åtminstone oidentifierbar för mitt öga. Eftersom att jag är så icketrädexpert som man bara kan vara och därmed i princip nöjer mig med att kunna skilja på gran, tall och björk. Hur som helst. Trädet har gula löv, sådär riktigt gula löv. Som lyser som guld då solen ligger på. Som gör att vi kan njuta av just ett guldträd då vi sneglar ut genom fönstret, istället för det fula grådaskiga betonghuset på andra sidan gatan.

Fast nu ramlar de. Löven. Ett efter ett. Idag är de färre än igår, och bara för tre dagar sen var de många många fler. Det fula betonghuset på andra sidan gatan börjar skymta allt mer, och snart är guldträdet inget guldträd längre.

Snälla höst, stanna till lite! Bli inte mörk, iskall och deppig. Låt inte alla löv falla så att allt som återstår är nakna träd med kala grener. Kan det inte vara precis såhär färgsprakande och lagom svalt, några dagar till åtminstone?