Blåbärssoppa, på distans
I höst läser jag inte bara min sista termin på Journalistik & Multimedia. Jag har nämligen anmält mig till en distanskurs: Digital bildbehandling 7,5 poäng. Kursen ska göra mig till en skicklig bildbehandlare, oh yes! Mitt fina välkomstbrev som jag fick i brevlådan lovar att jag ska "lära mig förbättra mina egna bilder med hög kvalitet och noggrannhet", "med samma program och metoder som professionella fotografer använder dagligen".
Hur ska detta gå till? Jo, genom videolektioner över internet. Efter att precis ha sett kursstartsfilmen kan jag konstatera att denna metod passar mig alldeles utmärkt. "Välkomna allihopa till en fantastisk termin, eller läsår beroende hur fort det går för dig," säger min trevliga lärare Mattias på filmen. Som jag sett här hemma i soffan med datorn i knäet. Underbart! 7,5 poäng som jag kan avverka i min egen takt. Inga föreläsningar att passa, inga tentor att hetsplugga till och framförallt: inga deadlines. Här kan jag lära på riktigt, då jag faktiskt har lust och känner mig laddad. Inga press, ingen stress.
Och jag är inte ensam. 1999 klasskamrater har jag där ute, ja det är sant! 2000 läser denna kurs. Alla kan vi lägga upp en bild och en beskrivning av oss själva, och sedan "prata" och hjälpa varandra genom ett forum. Där flikar även Lärarmattias in lite då och då, med tips och kommentarer. Så fint så! Gemenskap, trots att alla sitter hemma vid varsin dator. Lärarmattias jämför det med Vasaloppet: vi är 2000 som startar men vi behöver aldrig uppleva det som att vi är 2000 som skidrar i spåren tillsammans. Några drar iväg före alla andra, några står och dricker blåbärssoppa väldigt länge. Jag hör till blåbärssoppegänget. Exjobb och praktik i första hand, digital bildbehandling då det finns tid över. Ingen press och stress. Och så gillar jag ju blåbärssoppa.
Så. Då är det bara att ta sig i kragen och sätta sig här med datorn i knäet också. Man får inte större muskler bara av att äga ett gymkort, menar Mattias. Man blir ingen skicklig bildbehandlare bara för att man anmält sig till kursen. Men: jag ska, jag vill.
Hur ska detta gå till? Jo, genom videolektioner över internet. Efter att precis ha sett kursstartsfilmen kan jag konstatera att denna metod passar mig alldeles utmärkt. "Välkomna allihopa till en fantastisk termin, eller läsår beroende hur fort det går för dig," säger min trevliga lärare Mattias på filmen. Som jag sett här hemma i soffan med datorn i knäet. Underbart! 7,5 poäng som jag kan avverka i min egen takt. Inga föreläsningar att passa, inga tentor att hetsplugga till och framförallt: inga deadlines. Här kan jag lära på riktigt, då jag faktiskt har lust och känner mig laddad. Inga press, ingen stress.
Och jag är inte ensam. 1999 klasskamrater har jag där ute, ja det är sant! 2000 läser denna kurs. Alla kan vi lägga upp en bild och en beskrivning av oss själva, och sedan "prata" och hjälpa varandra genom ett forum. Där flikar även Lärarmattias in lite då och då, med tips och kommentarer. Så fint så! Gemenskap, trots att alla sitter hemma vid varsin dator. Lärarmattias jämför det med Vasaloppet: vi är 2000 som startar men vi behöver aldrig uppleva det som att vi är 2000 som skidrar i spåren tillsammans. Några drar iväg före alla andra, några står och dricker blåbärssoppa väldigt länge. Jag hör till blåbärssoppegänget. Exjobb och praktik i första hand, digital bildbehandling då det finns tid över. Ingen press och stress. Och så gillar jag ju blåbärssoppa.
Så. Då är det bara att ta sig i kragen och sätta sig här med datorn i knäet också. Man får inte större muskler bara av att äga ett gymkort, menar Mattias. Man blir ingen skicklig bildbehandlare bara för att man anmält sig till kursen. Men: jag ska, jag vill.
Kommentarer
Postat av: Eva
Den där Mattias verkar vara en klok man=)
Postat av: Marie
Det där verkar bra mycket trevligare än min distanskurs. Jag har värsta deadlinen på måndag... Har jag börjat? Nej. Nu ska jag äta god mat och dricka vin och gå på fest. Låter bättre än att plugga. Puss
Trackback
