När jag börjar gå småduggar det, några minuter senare vandrar jag runt i spöregn. Det blir blöta spår efter mig när jag efteråt går in i affären för att handla diverse ost- och brödprylar till aftonen. Jag är genomsur. Men det gör inget, för i mina öron ljuder de sista minuterna av Annika Norlins sommarprogram.

Om ni inte lyssnat, gör det! Det fick åtminstone mig att glömma bort spöregn och dyblöta kläder. Hennes Norrländska stämma innehar ett sådant skönt lugn som är grymt behagligt att lyssna på. Dessutom har det hon berättar en underbart hög igenkännlighetsfaktor och viktig poäng.


Varenda gång som jag kommer hem till Östersund tycker jag att folk stirrar på mig.
Jag blir nervös och ryckig, undrar om jag har spenat mellan tänderna.
Sen kommer jag på det. Just ja, det är ju så här. Folk ser varandra i ögonen.
Och när de frågar hur man mår så bryr de sig om svaret.

- Annika Norlin.