Det kokar och bubblar inne i mitt uppkäftiga jag

Så här är det, angående föregående inlägg. Någon Movitsrapport blir det tyvärr inte. Jag såg inte Movits. Nej, jag satte inte ens mina stövelklädda fötter i samma byggnad som Movits befann sig i den kvällen. Det vill säga Kalmars nation. Vilket både då och nu i efterhand känns helt rätt, så rätt som det bara kan göra. Inte att jag missade Movits, nej det är en beklagligt konsekvens av det hela, dem hade jag gärna velat skaka min för kvällen grönklädda rumpa till.

Men inte en sekund ångrar jag att jag gjorde som jag gjorde. Sa vad jag tyckte, ifrågasatte, vägrade ge mig och vägrade låta mig skrämmas. Av en maktmissbrukande idiot som tror att han kan behandla en ung tjej hur han vill. Bara för att han är några centimeter längre, några centimeter bredare, har något större muskleroch en kuk mellan benen, och är iklädd en uniform som talar om att han för kvällen kan kalla sig för ordningsvakt.

Hur en sådan människa överhuvudtaget kan få kalla sig för vakt är en annan historia... Och om det är den sanna bilden av vaktyrket, ja då är det i så fall en historia långt större än en förstörd utekväll...

Vilka upptäckter som gjordes, ja det kan jag däremot meddela. För upptäckter gjordes, eller snarare insikter, som jag tidigare anat men som jag nu ställdes öga mot öga med. Insikten om att något fortfarande är så jäkla snedvridet och ojämställt i vårt samhälle så att man kan undra vilket århundrande vi lever i. En insikt som får det att det koka och bubbla av ilska i mig. Och upptäckter om mig själv? Ja, jag är tydligen uppkäftig och har attitydproblem.

Men kom igen tjejer, vi kan inte bara acceptera vad som helst! Så är det bara. Och det enda sättet för att något någonsin ska hända är att vi vågar vägra. Det hoppas jag innerligt att jag kommer kunna göra. Jämt. Om konsekvensen då blir att jag blir ivägknuffad, får min kväll förstörd, missar det band jag kommit för att se och att partyhumöret förvandlas till samhällshat... Ja i så fall är det något jag får ta. Hellre det än att hålla käft och sänka mig till en nivå som jag absolut inte står för. Hellre det än att tillfredsställa en flinande mansgris i uniform genom att le sött , be om ursäkt och låta han bli vinnaren.


Kommentarer
Postat av: jeanna

du menar le sött, som jag? hahaha, känner mig som värsta förrädaren.

2008-09-17 @ 09:40:02
Postat av: Anonym

vad var det egentligen som hände?

2008-09-17 @ 17:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0