Sa fortsatter aventyret. Vi vinkade hejda till Indien och Martin, tillbringade en dag sovandes pa golvet pa Bombays flygplats, flog i fyra timmar och kunde tillsist saga hej till Thailand och Gustaf. One night in Bangkok, och vi hann anda med en himla massa av de viktigaste Thailandska ingredienserna. Tva maltider av ljuvlig thaimat, en portion sushi samt den typiska thaiefterratten bananapancake med choklad, nygjord direkt fran ett stand pa gatan. Stekhet thaisol som plosligt overgick i ett rejalt thaiovader med osregn och aska. Och sa Khaosan road forstas. Som sag ungefar precis likadan ut som sist vi var dar for dryga tre ar sedan. Om inte annu mer kommersiell, annu mer turistig, annu mer for mycket av allt. Ett dygn dar rackte, mer an val.

Morgonen darpa hoppade vi pa en buss, och nagra timmar senare hade vi an en gang bytt land. Kambodja ar det som galler, och just nu en stad som heter Siem Reap. Och igar kunde vi bocka av annu en punkt pa saker-att-se-innan-man-dor-listan. Gick upp 04.45 pa morgonen och hoppade in i en tuktuk, och hann precis fram till det enorma tempelomradet lagom for att se Angor Wat i soluppgangen. Och ja, varldens storsta religiosa byggnad var riktigt maktigt. Sjalva Angkor-tempelomradet ar grymt stort och skulle egentligen krava en hel vecka, for att man ska hinna se alla tempel. Med bara en dag dar hann vi anda med de storsta och viktigaste, och kande oss bade rejalt nojda och rejalt trotta i benen efterat. For, de stentrappor vi klattrat upp och ner for ar inte att leka med, vill jag lova. (Bilder kommer senare, nar kamerasladden vill funka!)

Idag ska jag, Lollo och Gustaf fortsatta upptacka Siem Reap samt besoka en floating village och imorn bar det vidare, ner mot Phnom Phen.

Och jo, jag har brutit lillfingret. Maste vara den mesigaste kroppsdelen att bryta, men jaklar, sa ont det gjorde. Blir dessutom tvungen att under tva veckors tid ga runt med tva steltejpade fingrar, och far halvt om halvt klara mig helt utan vansterhanden. Bra jobbat Elin, bra jobbat!