Såhär är det. I dessa tider är planering omöjligt. Det gäller att släppa på kontrollbehovet och vara flexibel helt enkelt. Flexibel som jag är hade jag därför inte bokat några biljetter hem inför julen. Biljetter som helst ska bokas sådär oktober, allra helst i augusti för att vara på säkra sidan. Annars tar de slut eller kostar 2200:- enkel väg. Men jag tänkte, att som med allt annat så löser det sig på något vis.

Men så blev det plötsligt veckan innan jul. Och jag hade fortfarande inte bokat biljetter, för jag är fortfarande sådär flexibel. Och så poff dyker ett fantastiskt jobberbjudande upp, och så poff ska jag jobba ända fram till den 23:e. Så då var frågan. Hur göra? Inga flygbiljetter kvar, hinner jag åka, ska jag åka, ska jag stanna här, det är ju ändå bara jul, det kommer fler jular, men jul är ju ändå jul, eller....?

Förvirring, tusen frågor. Så jag ringer mamma. Mamma vet alltid bäst. Mamma har alltid svar på alla frågor. Och även om jag ofta redan vet svaret innan, så blir allt så glasklart när mamma sagt det. "Kom hem! Boka nu! Jag ska ha hem dig till jul!"

Såklart att jag ska hem till jul! Så jag letar, pusslar och lyckas hitta några sista överblivna biljetter som ingen velat ha, som sakta men säkert tar mig uppåt. Nio timmars buss till Umeå, tåg till Luleå, och så 14 timmars nattåg hem sen. Men. 3,5 dagar Luleåjul är bättre än ingen Luleåjul alls.