Megaväskan är packad. Full av sjalar, bikinis, solskyddsfaktor 30 samt mängder av alla tänkbara medicinprylar, så som antidiarrépiller, skavsårsplåster och handdesinfektion. Ipoden är fulladdad med schysst resemusik och pocketböckerna är väl utvalda. Jag skulle nog säga att vi är så förberedda vi bara kan bli.

Fast ändå sitter jag här och går igenom packningslistan om och om igen, samtidigt som det pirrar i magen. Har jag glömt något, ska jag verkligen ta med den där huvtröjan, packade jag ner den där kepsen?! Resfeber! Och nu, först nu, börjar jag fatta att det är sant, på riktigt. Vi åker, om bara några timmar. Mot Asien, mot äventyr och upplevelser som vi än så länge bara kan försöka föreställa vad de kommer innebära. Som om några månader förhoppningsvis kommer att ha berikat oss, skapat perspektiv och öppnat upp våra ögon en smula extra. Gett oss erfarenheter och minnen som kommer samlas och gro inom oss, som vi förhoppningsvis sen kan plocka fram då och då, se tillbaka på och ha nytta av för all tid framöver.

Hejdå Sverige, hejdå alla ni fina! Ta hand om er. Det ska vi göra.