Mellan två tolvtimmarsresor genom vårt långa land hann jag med en vecka hemma i mitt kära Luleå. En vecka, som förutom jobbande, festligheter, snowboardåkning, familjemys och julfirande innebar en hel massa tankar som bubblade fram, vändes upp och ner och fram och tillbaka. Och efter en rejäl känslomässig berg- och dalbana blev kontentan den att mitt kära Luleå alltid kommer vara mitt kära Luleå. Men att det just nu är en plats som jag varken kan, vill eller ska befinna mig på. Inte just nu, inte på ett tag.

Med det kontstaterat så är jag tillbaka i Norrköping, där ett år plötsligt skulle bytas ut mot ett annat. 

2008 blev året då mycket hände, ja nästan allt. Världen skakar, gungar och vibrerar under våra fötter. Men det gör inget, det gör inget, för vi kommer ut bättre, som min fina vän beskrev det. Skaka och gunga kan den fortsätta att göra, det kommer den att fortsätta göra på ett eller annat sätt för oss alla. Men vi fixar det, vi fixar allt, det vet jag. Så länge vi rör oss framåt. Och det tänker jag göra, det måste jag göra. Inte stirra mig blind över axeln, inte grubbla, utan fortsätta röra mig framåt. 

För framtiden är till för att skapa nya minnen, som en annan fin vän påminde mig om. (Tänk, så kloka vänner jag har!) Och jag känner att jag fixar det. Jag är färdig med 2008, redo att möta 2009. Nyfiken på vad det har att erbjuda, nyfiken på vad som väntar runt hörnet.

Med det sagt så tycker jag att du ska sällskapa mig och Camilla här i vår nyårsskål. Så skålar vi tillsammans, och ger oss in i 2009. Ett år som jag känner på mig kommer bli alldeles fantastiskt bra.

Gott nytt år!