Igar var det Internationella kvinnodagen vilket vi ville uppmarksamma extra mycket trots, eller kanske framst pa grund av, att vi befinner oss i ett land dar kvinnor i allmahet lever ett sa mycket tuffare liv an mannen.

Kvinnorna i familjen har bor i princip i koket, de lagar alla mal om dagen och tar hand om all disk. Mannen satter knappt sin fot i koksregionen. Traditioner, forklarar de det som. Och traditioner ar det svart att andra pa i detta land, det kan jag lova. Men vi gjorde ett forsok, atminstone for en kvall. Sa igar eftermiddag fick kvinnorna ledigt, istallet fick mannen sta for middagen. Vi dukade upp langbord ute pa garden, sa att alla kunde ata tillsammans. Annars ater bara mannen (Madan, Sanjeev och Mantu) med oss, medan kvinnorna ater for sig vid koket.

Efter middagen fick mannen dra sig undan, medan vi kvinnor styrde upp sang och dans for oss sjalva. Detta hor minst sagt till ovanligheten. Manga indiska kvinnor maste annars halla sig undan fran mannen i huset, de far knappt prata med mannen och inte ens visa sina ansikten, utan maste ga runt tackta i sjalar.

Men nu, nar det bara var vi kvinnor, kunde de slappa loss. Sa kul vi hade det! De bjod pa indiska sanger och danser, och vi forsokte lara dem lite svenska varianter. Sent kommer jag glomma hur jag firade Internationella kvinnodagen under manskenet i den ljumma kvallsluften, med skratt, sang och barfotadans i sanden tillsammans med dessa harliga kvinnor!

Det sorgliga ar bara att det ska behovas en speciell dag for att nagot sadant har ska ske. En dag som denna blir det dessutom sa valdigt uppenbart, att alla andra dagar om aret ju faktiskt tillhor mannen.