"Camiiiiilla, jag är less på att vara ensam, det är tråååååkigt, snälla snälla kan vi inte hitta på något ikväll?!" skriver en desperat Elin under torsdagen efter att ha trampat runt i den tomma lägenheten för sig själv på tok för länge. Visste att Camillavännen egentligen hade fullt upp med tentapluggande, men höll tummarna och hoppades på att det skulle gå att klämma in åtminstone en snabbfika framåt kvällskvisten.
"Vad sägs om Dramaten?" svarar Camillavännen, bara sådär.

Dramaten, jag hade aldrig varit på Dramaten förut. Har alltid varit nyfiken på denna pampiga byggnad som tonar upp sig där i stan. Har undrat vad det egentligen är som sker där inne, vad det är som alla något kulturellt bevingade pratar om. Men har aldrig tidigare fått chansen, eller ens tänkt på möjligheten att lilla vanliga jag skulle trampa in där i denna mäktiga främmande värld. Men så igår, efter en härligt spontan torsdagsinbjudan från denna härligt spontana vän, skulle jag alltså dit för första gången.

Kreten en gefluister - Bergmans Viskningar och rop fast på holländska. En skildring av döden och mänskligt lidande, så äkta, så avskalat, fult och sant, att vi båda satt där helt tomma med mascarakladdiga ögon efteråt utan att kunna röra oss. Jag har aldrig sett något liknande, aldrig känt något liknande. Gripen, tagen. Jag hade ingen aning om att jag kunde bli så påverkad av en föreställning.

Efteråt varken vågade eller ville vi åka hem ensamma till våra lägenheter, så vi hakade på Bergmanfestivalgänget till Berns. Och vem dyker upp där helt plötsligt på scenen och börjar spela, om inte självaste Timbuktu?! Kan inte tänka mig en skarpare kontrast mot det vi precis hade upplevt innanför Dramatens väggar. Kan inte heller tänka mig en bättre lämpad snubbe för att försöka få energin tillbaka igen. Så det var bara att släppa på känslorna, ställa om och börja skaka rumpa till skånska favoriter som Karmakontot. 

Så. Kvällen då jag tog min Dramatenoskuld, kvällen då jag fick se en Timbuktuspelning för andra gången. En skön kväll, en blandad kväll, en uttömmande kväll både psykiskt och fysiskt. Torsdagsspontanitet när den är som bäst.