Ett rejalt gratkalas blev det. Tankte jag skriva. Men sa kommer jag pa mig sjalv med att glomma å, ä och ö. Fingrarna fattar inte att dessa bokstaver plotsligt finns med pa tangentbordet. Lika lite fattar jag att jag efter fyra manader ar hemma igen. Daremot fattar jag, att jag har de basta tankbara vannerna. Som stallt vackarklockan syndigt tidigt for att ta sig ut till Arlanda och mota mig med ballonger, välkommen-hem-skylt och en pase svenskt losviktsgodis. Gråtkalas, ja. Och en valdans massa kramar. Och fler lar det bli i afton, da det vankas vinhang och snicksnack i Karins nya lya. Precis sadar som det ska vara, precis sadar som jag har langtat efter.

Men forst sova. En natt pa golvet pa Berlins flygplats ger inte basta nattsomnen. Sa, godnatt!

Och ja. Det ar skont att vara hemma.