Jag hörde att det snöat i Norrköping. Fina, stora snöflingor som yrde omkring. Jag hade gillat det. Självklart ska första snön komma nu, bara för att jag inte är där.

I Stockholm snöar det inte, här är mest bara regnstänkigt och grått. Visserligen virvlade det förbi ett gäng snöliknande flingor här om dagen. Fast bara sådär i förbifarten, mitt i eftermiddagsrusningen på Drottninggatan. Så att jag knappt hann förstå om det var på riktigt eller inte.

Men det gör inget. Huvudstaden är väldigt fin ändå. Här kan man umgås med fantastiskt fina människor. Hänga på café och gå på buffé. Svettas bland vänsterpopfolk i trång Söderlokal. Svalka sig med läskande öl eller smutta på fylligt rödvin. Diskutera och fundera. Inspireras, motiveras och söka nya vägar att vandra. För nya vägar behövs.

Och plötsligt börjar jag ana ljusglimtar i det jämntjocka höstmörker jag trampat runt i tillräckligt länge nu...