Soffläge framför Fotbollsgalan. Eller, Zlatangalan. Zlatan vinner, nejmen hoppsanhejsan så oväntat. Zlatan är inte där utan har spelat in ett tal som visas på skärmen så att alla får se ett megastort Zlatanansikte som ber om ursäkt för att han inte är där, nejmen oj så spännande. Zlatan Zlatan Zlatan. Vet inte varför jag kollar, det är kasst.

Men det är så skönt. Att bara vara. Här. Sitta i min blåa soffa bland mina röda fluffiga kuddar med paljetter på. Dricka grönt te ur min stora tekopp, äta havregrynsgröt ur den prickiga skålen. Titta på mina saker, känna att det här är min plats.

Hemma. Är det det här som är hemma?