Men grattis! Svenska kyrkan följer efter riksdagens beslut från i maj, om könsneutralt äktenskap.

Självklart är det ett fantastiskt genombrott och ett stort steg på vägen, att Svenska kyrkan som en av de första i världen fattar ett sådant här historiskt beslut. Alla homosexuella eller bisexuella kanske inte är intresserade av en kyrklig vigsel, på samma sätt som alla heterosexuella inte är det. Men möjligheten och friheten att själv välja ska finnas där, för alla.

Det som dock skrämmer mig är att läsa alla kommentarer och debatten kring beslutet. Där folk skäms, är besvikna, planerar att gå ur Svenska kyrkan som följd av detta. Där man tycker att det ska byggas en särskild "homokyrka", där man menar att beslutet är respektlöst mot de "riktigt troende", där man säger att Sverige inte längre är vad det borde vara. 

Det är då som det blir så tydligt att vissa fortfarande besitter ett sådant starkt hat mot det som i deras ögon är något främmande, utan att våga eller försöka inse vilket århundrande vi lever i och hur samhället faktiskt ser ut idag. Homofobin finns fortfarande där ute i olika former, och verkar fortsätta göra det ett bra tag till. Oavsett riksdagsbeslut, oavsett att tiden går och samhället förändras. Och det gör mig mörkrädd.