Hett tips till alla arbetslösa: ut i skogen, ut och plocka din egen mat. Precis som man gjorde förr. Budget+tidsfördriv på samma gång. Blåbärspannkakor och mackor med smörstekta kantareller är dessutom en himmelskt god belöning sen framåt kvällen.

Och tänk att plocka bär kunde vara en sådan meditativ sysselsättning. Tiden bara flöt iväg, timmar spenderades där ute bland stock och sten, samtidigt som tankarna och lungorna rensades. Friska ljuva skogsluft. Paus för picknick med mackor och päronsaft, en stunds halvslumrande under eftermiddagssolen, och så fortsatt plockande igen.

Gömd i blåbärsriset kan man även spana på allt spännande folk som spatserar eller joggar förbi. De spanar dessutom tillbaka, för man ser rätt så lustig ut där man sitter. Fattades bara en orange keps från någon mack och en gammal sliten träningsoverall från något annat årtionde. Kanske därför som jag fick en sådan impuls att spä på hela klyschigheten genom att ropa "Hej hej i blåbärsskogen!" till alla förbipasserande. Sådär käckt, kanske med en liten vinkning. Sedan tänkte jag att de skulle stanna till en stund, så skulle man utbyta några käcka fraser om just blåbär. "Nejmen oj, finns det sådär mycket blåbär så här års, ja där ser man!" skulle de säga, och jag skulle stolt visa upp innehållet i min hink. Hade de riktigt tur kunde de få smaka ett bär eller två. Kanske kunde man prata lite väder också, innan de fortsatte vidare.

Men nä. Ingen stannade. De bara blängde skeptiskt in mot skogen och fortsatte vidare, när de hörde ett "hej hej" från oss där bakom grenarna och trädstammarna.