The hardest part på högsta volym, samtidigt som jag kollar igenom bilderna Sofia skickat. Kommer ihåg och längtar, efter den där känslan. Konsertkänslan. Lyckoruset, när musiken fyller hela en. Skrålandes, hes och hoppdansvarm med rosiga kinder. Och jag inser att jag inom snar framtid bara måste ha den igen. Den behövs, som något att se fram emot, något som lyser upp i höstmörkret. Så vad säger ni? Vad har hösten att bjuda på i konsertväg, någon som vet? Heta tips och konsertsällskap efterlyses!