September, och plötsligt blåste en annan slags luft in över stan. Fortfarande ganska varm, men med oberäkneliga inslag i form av kyliga vindar som dyker upp utan förvarning. Och kvällarna. Isande. Jackan känns för tunn och kroppen skriker efter tjockare sjalar och fingervantar.

Vad hände? Med de där stekande, svettiga, solkrämsdoftande dagarna. Där vi åkte runt och testade badplatser, intog vågrätt läge på bryggor och klippor för att bara kunna välta ner i vattnet så fort temperaturen blev för hög.

Där en av oss plötsligt bröt långa stunder av halvslumrande livsnjutartystnad med en lycklig suck: "Hörrni.... Livet alltså!" Och de andra svarade: "Jaaaa. Livet!"

Hallå, underbara dagar, kom tillbaka! Ni bara försvann, jag var inte beredd. Menar ni att det är slut nu? Menar ni att jag ska behöva vänta ett helt år till nästa gång?