Måste falla ibland. Krascha. Tillåta sig själv. För ja, det känns, klart att det känns och kommer fortsätta att kännas. Men låt det kännas då, krascha en stund. Bara man inte glömmer bort att landa. Ta emot sig själv eller låta någon annan göra det åt en. Krascha, för att vakna till, komma på hur det egentligen är. Vem jag är, vad jag vill, vad jag inte vill. Vad jag valt bort och inte behöver. Vad som är viktigt, vad jag behöver nu. Påminna sig själv. Blicka uppåt, framåt. Inte bakåt. Inte fastna. Borsta bort smutsen, resa sig upp och gå vidare.