Det snöar ute. Snögegga. Inte för att jag har placerat mina stackars små fötter utanför dörren ännu. Men jag kan riktigt känna, hur blöta de skulle bli om jag klampade ut. Så jag stannar här inne så länge jag bara kan. Längtandes, efter sneakersväder. Sådär så man kan hoppa runt på bar asfalt i converse och en blommig fluffig klänning. Utan kliande strumpbyxor och stickiga tjocksockor, utan täckjacka. Fräknar och fladdrande solblekt hår. Och allt skulle vara sådär glatt och enkelt, som i en Håkan-video. Ner i ljuva livet, upp på taken, över staden, under fabriksmolnen...