Tittar på Uppdrag Granskning med en klump i magen. Det är fullständigt vidrigt, hur elaka barn och unga kan vara mot varandra. Hur kompisarna vänder varandra ryggen, hur rykten sprids, hur tjejerna säger "fan vilken hora", "det är sådant här som gör att jag skäms över att vara tjej". Hur det måste kännas att inte bli trodd. Hur det tillslut blir hon, offret, som blir tvungen att flytta och byta skola.

Men bland det värsta måste ändå vara hur vuxenvärlden sviker. De som ska finnas där, de som ska veta bäst, de som har makten att avgöra vad som är rätt eller fel.

Kommentar från vuxen kvinna i omgivningen om våldtäkten: "Jag tycker inte att han ser ut att vara en sån person som skulle behöva det, för han ser bra ut och han är snäll."

Jag blir mörkrädd.