"När du träffar rätt vet du det på något konstigt sätt", sjunger Markus. Och nu vet jag. Jag är kär. Fast inte i en stilig karl, nej nej. Den kärleken får vänta. Objektet för min kärlek är en lägenhet. Den mest perfekta lilla pärla på 37 kvadratmeter med originalträgolv, vita vackra väggar och burspråk. En pärla, som jag direkt visste att jag bara måste bo i. Snart gör jag det, snart är den min bara min! Efter två visningar, två ont-i-magen-dagar, två sömnlösa nätter och en rysarbudgivning som jag inte ens vann.

Och ja, man kan vara kär i en lägenhet. Det säger min vän, som också precis köpt en. "Man tänker på det och så... pirrar det till". I flera veckor tydligen. Det ser jag fram emot. Att fortsätta leva i mitt lägenhetslyckorus.