Igår satt vi runt ett runt bord och pratade om det som är lätt och svårt och allt däremellan. Parmaskinkan var salt, osten smakade ljuvligt och rödvinet värmde. Det var en fin lördagskväll. Idag är det söndag och för första gången på väldigt länge vaknar jag upp helt utvilad. Solen skiner in genom alla fönstren, värmer om kinderna och gör hela lägenheten till ett enda hav av ljus. Det är en sådan där typiskt söndagig söndag, perfekt för en skogspromenad. Fast det tycker inte mitt knä. Så jag stannar inne och nöter 2 steg från Paradise ännu några varv utan att ledsna. Utnämner den till soundtracket för hösten 2010. Så fenomenal och självklar.