Imorse vaknade jag upp i ett obehagligt och ovanligt kyligt Sverige. Över en natt har klimatet förändrats och vi har för första gången ett nationalistiskt parti i vår riksdag. Det finns så mycket att säga, kanske ännu mer att känna. Ilska och illamående. Sorg och rädsla. Det här är inte en rolig dag på något sätt och visst kändes det tungt att kliva upp ur sängen imorse. Och det är lätt att stå uppgiven och maktlös inför orättvisan. Känna sig liten och obetydlig. Lätt att tänka att det ändå inte spelar någon roll vad du och jag gör.