Småsten.
Varför är det så, att alla problem och motgångar blir så ofantligt stora bara för att man har mycket tid?
Boka flygbiljett - för många alternativ att välja på - kan inte välja - blir irriterad - lägger ner.
Inloggningen till banken funkar inte - trycker hårdare på tangenterna - försöker femtioelva gånger - stänger ner sidan.
Krångligt internet - irritationen börjar krypa i kroppen - fifflar med sladdarna och kontakten - tv:n blir brusig - ännu mer irritation - stänger av både tv och dator.
Ringer kundtjänst för femte gången på en vecka - får stå i 25 minuters kö - tårar i ögonen.
Kommer fram till kundtjänst - kundtjänstpersonen fattar ingenting - skäller ut honom halvgråtandes - lägger på - lägger mig i soffan och drar filten över huvudet.
Fungerar dagens människor helt enkelt så, att vi behöver stress för att kunna hantera allt det andra? Att vi hela tiden behöver så mycket saker att göra, så att vi blir tvungna att prioritera vad vi ska lägga energin på och därmed blir mycket mer effektiva. Så att vi inte hinner förstora upp småsten till stenbumlingar som känns omöjliga att flytta. Så måste det vara.
Och ja, jag har alldeles för mycket tid just nu.
Annars skulle jag inte ens ha tid att skriva det här.
Kommentarer
Trackback
