Kvällarna är hemskt fina nuförtiden. Om man hänger med i svängarna, det vill säga. För plötsligt så är solen nere, plötsligt blir det kolsvart på stigen längs vattnet, plötsligt upptäcker man att det inte är något elljusspår utan bara... ett vanligt spår. Som går längst vattnet.

I förrgår gick jag vilse. Det var en av alla dessa promenader, då jag promenerar runt och försöker bli kompis med mitt nya område. Vi är redan riktigt tajta, jag och mina hoods. Men tydligen har vi en bit kvar att jobba på. Det är ganska spännande att vara vilse. Åtminstone när man bara kan ta upp iphonen, klicka på kartor-appen och genast hitta rätt igen. Tappa kontrollen för en stund. Förvirring. Det är i och för sig inte bara på kvällspromenaden jag är vilse. Snart har jag eventuellt inget jobb och jag borde fundera på sådant där som vad jag vill och vem jag är och vart sjutton jag är på väg. Jag hittar ingen app som löser det. Men det är en annan historia.

Och jag har fortfarande inga nya fingervantar.