Såg Chicago här om kvällen och som på beställning var dansbegäret där. De första tonerna till "All that jazz" och tamejtusan, delar av koreografin sitter fortfarande kvar i kroppen, tio år senare! Ja det liksom sprätte i höfterna och vristerna. 

Minns så väl den där våruppvisningen med jazzdansgruppen, numret som vi tränat, övat, stött och blött i veckor, ja månader. Aula Aurora på Porsön i Luleå, svettigt och nervöst. Glittriga dräkter, prydliga uppsättningar och massor av kajal. Den där kicken, stå på scenen och sätta vartenda steg, varje rörelse och piruett...

Aah, dansa, jag vill dansa igen!