So far.

Första stranddagen och ett ljuvligt sådant där "det här är livet"-ögonblick på Cottesloe beach.

Working girl Sofia kom och mötte upp mig framåt kvällen.

För vad är väl bättre, än en after work på stranden?

I Fremantle kan man spela biljard, även fast man egentligen inte kan spela biljard.

Emellanåt måste man även svalka sig med drycker av olika slag.

En något nervös vandring mot Caversham wild life park,

där man uppenbarligen kunde bli överraskad av ett gäng

mer eller mindre behagliga djur på vägen.

Väl framme i parken blev vi genast bästisar med de som

jag redan utsett som mitt Aussie-favoritdjur: kängurusarna.

Massor av söta pippisar överallt, så färggranna att de i princip är självlysande.

Koalornas klor var inte att leka med.

Men såhär på lagom avstånd kunde det konstateras att de är otroligt fina djur.

Festivaldags! Big Day out, över 30 stekande grader och

tusentals människor på en och samma plats. Lovely!

En av höjdpunkterna, silent disco. Som såg ut ungefär som på bilden. Alltså ett knäpptyst tält

fyllt med folk, dancing to the music in their heads. Eller ja, i hörlurarna.

Edward Sharpe and the Magnetic Zeros, ett av de få band vi lyckades

få bra platser till och faktiskt se hela konserten. Mycket bra!

Övrigt: M.I.A, Angus & Julia Stone, Wolfmother, Lupe Fiasco och

så lite avlägset skrik som hördes borta från Rammsteins scen.

I princip ensam på en lång strand med lite vågskvalp som enda bakgrundsljud.

Sämre dagen efter natten före har man ju upplevt.

Perthlivet so far - fem plus och mer därtill.

13 dagar kvar. Fram till dess kanske jag lyckas lära mig att titta åt rätt håll när jag går över gatan. Kanske till och med lyckas vänja mig vid att de stora svarta kråkorna låter som gråtande bäbisar.

So long!

Vad roligt att se hur ni har det! Sköt om dig och njuut!

ÅÅÅh härliga bilder!

Skitunge! OOO vad härligt det ser ut!

Åh, vad avis jag blir på dig. Själv håller man på att frysa ihjäl om nätterna när det är sisådär -30 ute. Puss puss!