Sånt där som vi gör uppe i norr.
Alltså. Jag tänkte skriva några rader. Om julen, om året som gick, om det nya året. Men efter fjortontimmarstågresa med bristfällig sömn på hård brits (Brist. Brits. Ha. Ha.) där kupékamraten ovanför hängde ner över min brits och brölade spöklika saker i sömnen... så är huvudet liksom inte med. Så de där raderna får komma en annan gång. Istället blir det bilder.
Fast förresten blev det ju några rader nu. Ändå.
Gammelstad.
Antingen så tar man vägen till Boden. Eller så till Luleå.
Ibland är det inte svårare än så.
Minstingsystern hade plötsligt vuxit ikapp de andra systrarna.
Och dessutom blivit starkare än oss.
Det kom en tomte i år också. Han var tjock.
Och stark, som orkade bära så många klappar till alla snälla barnen.
Långfärdsskridskor på Luleälven.
Täckbyxor till krogen är ett måste i Luleå.
I alla fall nu. När man är smart nog att fatta det.
För att vara en riktigt bra chaufför som klarar snöröksvägarna med glans,
så måste pappa matas med svart kaffe ur gul termos under färden till Kåbdalis.
Nästan helt tomma backar och en Burton.
Stundtals så bra att antalet minusgrader och de bitande kinderna glöms bort.
Kommentarer
Trackback
