Det blir till och med nästan värt att råka vakna 06.45 på en söndag utan att kunna somna om. När morgonen överraskar med en fantastisk version av denna. Och jag blir 16 igen, och 17, 18. Allsång med gitarr på festivalcamping, dansa sig svettig i publikhav, spontant få för sig att pierca näsan. Den där vi-känslan. Vi skiter i allt för vi är här och nu och det är det som spelar någon roll. Vi är snyggast och bäst och inget kan stoppa oss.